INNEHÅLL:
Företal.
I. Richard Lejonhjerta i normandiska historien.
II. Richard Lejonhjerta i normandiska poesin.
Anmärkningar.
Företal
Med genialisk blick har Sir Walter Scott i sin förträffliga roman Ivanhoe förstått att uppfatta kontrasten emellan tvenne personligheter, hvilkas namn i Englands medeltidshistorie och poesi intaga märkeliga rum. Den ena är Richard Lejonhjerta, den andra Robin Hood. Vetterligen har ingen personlig beröring dem emellan funnits; och dock kan en sannare förändring af den historiska verkligheten icke tänkas, än den romanförfattaren tillåtit sig i denna sin sammanställning af riddarekonungen på tronen och fribytarekonungen i skogens vildmark. Ty huru omätligt än afståndet kan tyckas ifrån konungen öfver vesterns mäktigaste folk, hvars vilja var lag för blomstrande riken och hvars fana följdes af medeltidens stoltaste riddareskap, till den rättslöse fribytaren, som med sitt vilda följe jagades likt rådjur i Sherwoods skogssnår, sammanträffa dock deras karakterer och lif i tvenne väsendtliga punkter. Hvardera äro de äkta romantiska personligheter, på grund af sin lösbundenhet från det alldagliga lagbundna lifvets triviala förhållanden; hvardera äro de der jemte samtida representanter af de tvenne folk, det normandiska och det anglosaxiska, hvilka efter slaget vid Hastings inkastades till en blodig samvaro på Englands gemensamma jord. Medan Normanderne med hänryckning följa sin hjelte på hans verldsberömda riddarefärd till det Heliga Landet, skådar det anglosaxiska folket med sorgset mod i Sherwoods fribytare de sista försvinnande kämparne för dess nationela sjelfständighet och tillvaro. Motsatsen mellan de bägge personerna vidgar sig sålunda till en motsats mellan tvenne folks karakterer, lefnadsvilkor och samhällsställning, det ena herrskande, obändigt, aristokratiskt, det andra förtrampadt, godmodigt, folkmässigt.
Skulle nu förf., sedan denna sammanställning fått makt med honom, stadnat helt enkelt vid ofvanantydda sida deraf, hade hans uppgift blifvit en rent historisk karaktersteckning af de bägge nationalhjeltarne samt, i och med dem, af de bägge folkelementerna, i den tidpunkt då striden dem emellan håller på att bortdö och de bereda sig att fredligt sammansmälta till en engelsk nation. Men Richard Lejonhjerta och Robin Hood hafva ännu en tredje punkt, hvari deras öden likna hvarandra. Den ena som den andra tillhöra dessa lyckliga dödlige, hvilkas odödlighet hvilar icke blott i historiens minnesblad, utan äfven i diktens bildersalar, hvarföre, när man forskande skådar tillbaka, hvardera ter sig i en dubbelgestalt, allteftersom den historiska verkligheten eller det fantasispunna omhöljet skymtar fram för blicken. Denna deras dubbla tillvaro är så mycket intressantare, som hvardera har sitt folk att tacka för den ena som den andra gestalten, sålunda att, under det menestreler och truverer gripit de spridda dragen af Richards person och iklädt honom den normandiska poesins riddarerustning, minnet af Robin Hoods äfventyrliga lif utbildat sig i Anglosaxarnes fantasi till folkvisor och ballader. Jemför man då den historiska personen med den diktade, är man sålunda, genom att tillse i hvad mon dikten förändrat verkligheten och huru hon vid skapandet tillvägagått, i tillfälle att uppskatta hvardera folkets skaldelynne, det är, att framställa medeltidens jemförelsevis lärda diktning i bredd med folkdikten.
Men då en sådan dubbel, på en gång historisk och litteraturhistorisk jemförelse skulle gått vida utom gränsorna för en akademisk afhandling, och då förf. af enskild böjelse drogs till den sednare uppgiften, måste sammanställningen uppoffras, i det hvardera hjeltarne skildt behandlades. Uppgiften i efterföljande blad blir sålunda, att i den omgestaltning Richard Lejonhjerta i normandiska dikten undergått framställa denna diktnings lynne och art, hvartill åter de betingande vilkoren måste finnas i nationens samhällslif, tanke och handlingssätt. Huruvida, med en dylik plan, det historiska strängt i form af grundlägning bordt skiljas från det litteraturhistoriska, må utvisas af sättet hvarpå förf. förstått att lösa sin uppgift. Befunnes han häri hafva begått ett misstag, återstår honom blott den djupsinniga trösten: "hvad som engång skett kan ej mera hjelpas."
Göres åter anmärkning derom, att den historiska grundlägningen är till öfverlopps vidlöftig, tar sig förf. friheten hänvisa till en sednare afhandling, der det erfordrades att grunddragen af anglonormandiska samhälls- och stats-skicket vore gifna, för att förstå det anglosaxiska folkets sorgliga ställning.
Till att undvika upprepade citater kan det engång för alla anges, att följande arbeten anlitats, vid framställningen af Normandernas samhällsskick och den sociala sidan af Richards lif: Thierry, Conquête de l'Angleterre (Paris 1830), Turner, History of England during the Middle Ages (London 1853, vol. I), Lingard, History of England (London 1825, vol. II) — vid behandling af korståget, utom förenämnde arbeten, Michaud, Histoire des Croisades (Paris 1838 vol. II), — vid undersökning af romandiktningens uppkomst samt menestrelernes lif och verksamhet: de la Rue, Essais sur les Bardes etc. (Caen 1834), Warton, History of English Poetry (London 1846) och de la Villemarqué, Contes populaires des ancies Bretons (Paris 1842), — samt slutligen såsom källor för romanerna om Richard Coeur de Lion: Weber, Metrical Romances (Edinburg 1810) och Ellis, Specimens of early English metrical Romances (London 1848).