2. En gammal visa om träl och fri.
En gammal isländsk visa innehåller en hednisk sägen om träldomens uppkomst. Den berättar, att en hednisk gud en gång kom till jorden. Under sin vandring där tog han först in i en torftig koja. Den andra natten låg han i en välbärgad gård. I kojan födde en kvinna sedan en son, som fick namnet Träl. Han blef alla trälars stamfader. I den förmögna gården föddes också en son till guden, och den sonen blef stamfader till alla frie män. Träl och fri voro alltså ej bröder, men halfbröder. Trälen var enligt den gamla nordiska uppfattningen ej den fries medmänniska. Han betraktades på sin höjd som ett slags halfmänniska i jämförelse med en fri bonde.
Visan förtäljer:
En son fick Edda,
som östes med vatten,
var svart till hyn
och fick heta Träl.
Å händerna skrumpet
skinn han hade,
krökta knogar
(och kartnaglar),
tjocka fingrar
och fult anlet,
lutande rygg
och långa hälar.
Han började växa
och väl trifvas,
tog också till
att öfva sin styrka,
bast att binda,
bördor att göra
och drog hem ris
dagen i ända.
Kom till gården
gångande jänta
med fotblad ärriga,
armen solbränd
och nedböjd näsa:
hon nämdes Tir.
— — — — — — —
De tisslade och tasslade,
tillredde sängplats,
Träl och Tir
i tungsamma dagar.
Nöjda de bodde
och barn aflade
— — — — — — —
(Barnen) lade gärden,
gödslade åkrar,
ansade svin,
vallade getter
och grofvo torf.
— — — — — — —
Af dem ha sin härkomst
trälars ätter.
Om de fria böndernas diktade stamfader heter det i visan:
Ett barn fick amma
— — — — — — —
pilten knöts i blöja,
rödlätt och täck,
tindrande ögon.
Han började växa
och väl trifvas,
oxar han tamde,
och årder gjorde,
timrade hus
och höga lador,
slöjdade kärra
och körde plog.
Hem de skjutsa en mö
med hängande nycklar
— — — — — — —
Af dem fingo ursprung
fria mäns ätter.[4]
Denna gamla sägen vittnar om, att våra hedniska förfäder ansågo, att klasskillnaden var en gudomlig inrättning, — att gudarna eller en gud gett upphofvet till skillnaden mellan träl och fri.