4. Trälarnas antal.
Det land som våra förfäder bebodde på 1100- och 1200-talen, var ett land med en natur ganska olik vårt nuvarande Sverges. Fördelningen mellan vatten och land var en helt annan då än nu. Många vattendrag ha sedan dess uppslammats och många sjöar sinat ut. Skogarna och ödemarkerna voro flera och större. De odlade bygderna hade ringa utsträckning. De lågo spridda utmed stränderna af floder och sjöar samt vid hafskusten. Hvar befolkade bygder funnits och hur vidsträckta de varit, ses af de gamla grafkumlen.
På 1100-talet infördes en sorts mantalspänning i Sverge, »Peterspänningen», en skatt till påfven i Rom. Det finns gamla uppgifter om, hur stora summor den skatten inbrakte. Och däraf har man räknat sig till, att Sverge på 1200-talet måtte ha haft under en half million människor.
I det föga befolkade gamla Sverge var trälarnas antal ringa. En gård med 12 kor, 2 hästar och 3 trälar var en stor och god bondgård. Men småbruk, som sköttes af ägaren och hans hustru med hjälp af barnen och möjligen en trälinna voro vanliga. Blott höfdingar hade gårdsbesättningar af 10-12 trälar, eller flera.
Den nordiska träldomen var ej något mass-slafveri. Träldomen var därför också mildare än slafveriet i värkliga slafstater. Trälen behandlades väl i regel hårdt, men sällan grymt.