ELEKTRA.
Stig hurtigt på! nu är hög tid; Stroph.
O skynda, skynda dig, gråtande, framåt!
Ve mig, ve mig!
Agamemnons egen dotter 115
Är jag, och mig födde Klytaimnestra,
Skräcklig dotter af Tyndareus.
Jag kallas den olyckssälla
Elektra af medborgsmän.
Ve, ve, de tryckande hjerteqval, 120
O far, och mitt gryma lif!
Du redan i underjord
Hvilar, af egen maka dräpt,
Och Aigisthos, o Agamemnon.
Välan, stämm upp din sorgelåt, 125
Och väck mångtåriga fröjden!
— — — — — — — — — —
Stig hurtigt på! nu är hög tid;
O skynda, skynda dig, gråtande, framåt!
Ve mig, ve mig!
I hvilken stad, och i hvilket hus, 130
O stackars min broder, tjenar du,
I fadrens salar lemnande,
Vid bittraste olyckslott,
Beklagliga systren qvar?
Måtte du komma, i sådan nöd, 135
Mig arma till räddning, Zeus, o Zeus,
Och hämnare af min faders
Skändeligt gjutna blod,
Ställande kosan till Argos' land!
Men nu detta embar frän huf- 140
vudet lyftande, nattliga klageljud
Jag till min fader vill höja upp.
Dödsqvädet, o fader, en klagesång Epod.
Jag sänder ditneder i suckar,
Af hvilka jag alla dagar 145
Qväljs, och med naglarna
Sönderklöser min hals,
Och drabbar mitt klippta hufvud med handen,
Allt för din död.
Ve, ve, jag vill slita min lock! 150
Och liksom melodiska svanen
I strömmande flodens bädd
Påkallar sin älsklige far,
Som i gillrets i svekliga garn
Fann döden: så dig, olycklige 155
Fader, begråter jag,
Som fick det aldrayttersta badet i
Dödens ohyggliga bädd.
Ve mig — ve,
För bittra din mordyxas skull, fader, 160
För bittra din resas beslut från Ilios!
Ej med ett prunkskärp mötte dig.
Makan, och icke med blomsterkrans;
Nej, med tveeggige svärdet hon
Aigisthos i sorglig nidbragd halp, 165
Som hon hemligt tog i sitt läger.
KHOREN.
Agamemnons dotter, jag kommen är, Stroph. 1.
Elektra, till din landtliga boning.
Hit lände en, lände en mjölkdrinkare,
Mykenaier och bergsbo nyss, 170
Som säger, att till öfvermorgon
Utsätta en offerfest
Argeierne, och till Hero
Samtlige jungfrur erna gå.