ELEKTRA.
Lik bergets lejoninna, ströfvande
Bland skogens ekar, slikt utförde hon.
KLYTAIMNESTRA.
J barn, vid gudarne, ej dräpen eder mor! 1165
KHOREN.
Hör du utur tjellet rösten?
KLYTAIMNESTRA.
Ve mig, ve!
KHOREN.
Jag suckar ock, då hon af egna barnen dräps.
Så skipar gud sin rätt, när stunden är;
Du illa lidit, nen du gudlöst din gemål, 1170
Eländiga, bemött.
Utaf sin egen moders nyutgjutna blod
Besölade, ur huset komma desse två,
Med fasans tecken efter usla helsningen.
Ej finns en enda boning ömkansvärdare, 1175
Och fanns ej, än de Tantaleiske ättlingars.
ORESTES.
O Jord och Zeus, allskådaren af menskoverk,
Betrakten dessa gerningar af blod
Och blygd, två kroppar på mark
Liggande, genom min hands
Dråpslag, ersättning för mitt lidande! 1180