ELEKTRA.
Rätt gråtvärdt, broder! men min skulden är;
Till ofärd kom jag, elän-
diga, åt modren, som mig till verlden födt.
O, ve din lott, din olyckslott,
Du moder min!
Fördömdt, och bittert, och än mer 1185
Af egna barn du utstod.
Men vår faders mord umgällde du rättvist.
ORESTES.
O Phoibos, ditt orakel domen fällt; 1190
Fördolda smärtor har du åter-
bragt i dagen, och en blodig bädd beredt
Uppå den Helleniske jorden.
Till hvilken stad vill jag väl gå! ja, hvilken värd,
Och hvilken fromsinnt man en blick 1195
Skall unna mig, som mördade egen moder?