ELEKTRA.
Han hvilar, som han hvilar, vräkt ur egen borg.
ORESTES.
Ve mig! hvad sade du? de dödlige alltså 290 Af andras qval förnimma äfven smärtens gadd. Förtälj mig saken! att jag bär till broder din Oljufva ord, men nödiga att höra dock. Barmhertighet dock aldrig uti oträngdt mål, Hos visa männer finns; men icke strafflöst är, 295 Om alltför mycken vishet hos den vise bor.
KHOREN.
Densamma hjertats önskan delar äfven jag.
Ty fjerran här på landet boende, jag ej
Af stadens nidverk vet, men ville veta nu.