5. Bestämmelser till skydd för arbetare i allmänhet.
Det är redan nämdt att 1864 års näringsfrihetsförordning, 1874 års hälsovårdsstadga och 1884 års grufvestadga innehålla enstaka bestämmelser till skydd för arbetare. Härtill komma föreskrifter i 1874 års byggnadsstadga (skyddbestämmelsen däri dock af år 1890), i 1897 års förordning angående explosiva varor m. fl. förordningar.
Värkliga arbetareskyddslagar äro 1889 års lag angående skydd mot yrkesfara samt 1896 års förordning angående tillvärkning af fosfortändstickor.[[13]]
Slutligen bör ock nämnas, att vår strafflag förbjuder handtvärk eller annat arbete, som kan tåla uppskof och ej sker till egen eller annans nödtorft, på sön- eller högtidsdag mellan kl. 6 på morgonen och 9 på kvällen. För jämförelses skull kan härvid framhållas, att utomlands söndagsarbetet ingalunda öfverallt är afskaffat. Frågan om söndagshvila för arbetare har ock spelat en viktig roll i arbetareskyddslagstiftningens historia och var ju bl. a. föremål för Berlinerkonferensens behandling.
Med afseende på 1889 års lag hänvisas till den bifogade lagtexten (Bil. II), och skall här endast framhållas några synpunkter.
Lagens tillämplighetsområde är i det hela detsamma som 1900 års lag angående minderåriga och kvinnor. Grufdriften faller dock utom 1889 års lag. — Uteslutna från denna — såväl som från 1900 års lag — äro vidare hela jordbruket och det egentliga handtvärket, ehuruväl yrkesfaran inom dessa näringar ingalunda är obetydlig. Man behöfver blott erinra om de talrika olycksfallen vid t. ex. tröskvärk och s. k. hemsågar på landet samt om de ogynnsamma hygieniska förhållanden, som mångenstädes råda inom handtvärket.
Lagen afser att åstadkomma dels anordningar för att förhindra olycksfall, dels åtgärder till förekommande af ohälsa i arbetet (se 2 §).
Öfvervakandet af lagens efterlefnad är anförtrodd åt yrkesinspektörerna med biträde af hälsovårds- och kommunalnämderna, provinsial-, stads- och distriktsläkare samt polismyndighet.
Om skyddsbestämmelserna i 1889 års lag kan anmärkas, att de äro väl sväfvande och i många afseenden otillräckliga, hvadan en revision af lagen, såsom herr David Bergström vid 1902 års riksdag förgäfves påyrkat, säkerligen icke vore öfverflödig. Emellertid ligger vikten med afseende på en sådan lag alldeles särskilt uppå tillämpningen af densamma. Denna åter beror naturligtvis på det sätt, hvarpå yrkesinspektionen är ordnad och bedrifves.
[13]. 1896 års förordning ingår såsom n:o 93 i Svensk författningssamling för år 1896 och kan i bokhandeln erhållas för 10 öre.