XIII. SCENEN.
De förra. August (förklädd, bryter på Franska).
August.
Ah! servitör, Monsieur Magnat!
Jag är förtjust att er bekantskap vinna — —
(Sjunger) la, la, la, la, li, li, li, li — —
Onkeln.
Om detta åskmoln vore väl förbi!
August (märker Emelie ock skyndar till henne).
Er niece? förtrollande Gudinna!
Onkeln (häftigt).
Gå in i kammaren, Emelie!
(Hon går.)
August. Comment, seigneur? hvad menar ni?
Onkeln.
Min bästa herre, hon är qvinna — —
August.
Ah ja! en dyr acquisition!
Onkeln (sakta).
Se så, farväl med all reson!
(Högt.)
Min herre, vill ni kort förklara:
Hvad har ni att uträtta här?
August.
U—träta? qu'est-ce? nej inte träta — —
Onkels, (otåligt).
Svara!
Jag menar: har ni en affär,
Så säg mig den i korthet bara!
August.
Voilà! en helsning från mon père.
Han ber Monsieur att icke fara,
På resan, hans palais förbi.
(Sjunger) la, la, la, la, li, li, li, li!
Onkeln.
Hör han till fru de Sans-Souci?
August Oui! oui! Han bor der ganska nära.
Onkeln (sakta).
Då låter jag ödmjukast bli,
Att denna gynnare besvära.
(Högt.)
Hvad har er far att skaffa der?
August.
Ha, ha, ha, ha, que skaffa der?
Onkeln.
Jag frågar enkelt hvad han är?
August. Ah, un Artist très grand et très célebre!
Onkeln.
Det går för långt, man kan få feber!
Finns der af detta slag också?
August.
Oui Seigneur, tout comme il faut.
(Sakta.)
Den arma gubben! svetten lackar
I droppar från hans panna ren. —
Onkeln.
Artist? i hvilken konstens gren?
August. Mon Dieu! han componerar frackar.
Onkeln.
Och tar betalt, som en artist?
August. Pour le façon, monsieur, visst, visst!
Onkeln.
Ett tjog riksdaler?
August.
Fi! jag tackar!
Dans l'innocence de la prairie, Seigneur,
Har penningen en ganska fin valeur.
Onkeln (som gjort de sista frågorna med synbart återhållen vrede, springer opp).
Men der är dörrn, senjör, munsjör!
Gå ut och kom mig ej tillbaka.
August (sakta).
Jag visste väl det skulle smaka.
(Högt, i det han fattar Onkeln under armen)
Comment? en promenad? ah ja!
(Går halft dansande ut och drar Onkeln med sig.)
Li, li, li, li, la, la, la, la!