EN SÄGEN OM RABBA
Som återfinnes i en Gemara text i traktaten Berachot i den babyloniska Talmud… Rabbi Benaa har i fråga om drömtydningar uttalat sig på följande sätt: "Det fans tjugufyra drömtydare i Jerusalem, och efter det jag drömt en dröm, bad jag hvar och en af dem förklara den; och oaktadt hvar och en af dem gaf mig en olika tydning, gingo de alla i fullbordan, i öfverensstämmelse med det gamla ordstäfvet 'Alla drömmar gå i uppfyllelse enligt deras uttydning'… Vi äro dina, O allas vår Konung; Dina äro äfven våra drömmar."
* * * * *
Mäktigt var den store Rabbas vetande, han, som var så inkommen i Jetzirah Bokens mysterier, att då han engång önskade pröfva sin broder, Rabbi Zira, skapade han ur stoft en lefvande man, och sände mannen med ett skrifvet budskap till Zira. Men emedan mannen icke var af kvinna född och Guds heliga anda icke inblåsts i honom, kunde han ej tala. Då därför Rabbi Zira tilltalade honom och märkte att han icke svarade, hviskade han i hans öra: "Med trolldom blef du skapad; återvänd därför till stoft igen!" Då upplöste sig mannen inför hans ögon och vinden bar bort stoftet, så som röken förskingras genom stormens andedräkt. Men Rabbi Zira förvånade sig högeligen öfver den store Rabbas makt.
Likväl var Rabba ej lika skicklig som BarHedia i att uttyda drömmar, och otaliga voro de, som rådfrågade Bar-Hedia i dessa angelägenheter. Men han gaf dem goda eller onda uttydningar, beroende på huru mycket eller huru litet man betalade honom. Enligt de flesta Rabbiner betyder det fred att drömma om en källa; att dömma om en kamel betyder förlåtelse af någon oförrätt; att drömma om getter betyder ett bördigt år, att drömma om något lefvande djur, med undantag af apan och elefanten, är lyckobringande, och äfven apan och elefanten båda godt om de visa sig tjudrade eller iförda seldon. Men Bar-Hedia uttydde dylika lyckobringande drömmar i motsatt anda, såvida han icke erhöll en rundlig betalning för tydningen. Och det ansågs i hög grad egendomligt, att de olyckor han förutspådde alltid gingo i fullbordan.
Nu gingo Rabbinerna Abayi och Rabba samtidigt en dag till Bar-Hedia, drömtydaren, efter det de märkt att de båda drömt samma dröm. Abayi betalade honom en sus men Rabba betalade ingenting alls.
Och de frågade gemensamt Bar-Hedia sägande: "Uttolka denna vår dröm. Vi tyckte oss i sömnen se en pergamentsrulle, upplyst af ett starkt ljussken, på hvilken vi tyckte oss kunna läsa dessa ord, hvilka återfinnas i femte Mose bok: 'Din oxe skall inför dina ögon slaktad varda, men du skall intet få äta af honom. Dina söner och döttrar skola åt annat folk gifne varda. Du skall mycken säd föra ut på marken och litet införa'…"
Då sade Bar-Hedia, drömtydaren, till Abayi, som betalade honom en sus: "För dig bådar denna dröm godt. Versen, som handlar om oxen, betyder att du skall få sådan framgång, att du af idel glädje blir oförmögen att äta. Dina söner och döttrar skola gifta sig i främmande land, och utan sorg skall du skiljas från dem, i medvetandet om att de äro dygdiga och lyckliga.
"Men för dig, Rabba, som ingenting betalade mig, bådar drömmen ondt. Du skall bli till den grad hemsökt, att du icke kan äta för sorg; dina döttrar och söner skola bortföras i fångenskap. Abayi skall föra mycken säd ut på marken, men den senare delen af värsen, du skall litet införa, hänför sig till dig."
Därpå frågade de honom åter, sägande: "Men i vår dröm läste vi äfven dessa verser: Du skall hafva oljoträd i alla dina landsändar men du skall icke smörja dig med oljan… Alla folk på jorden skola se att du nämnd är efter Herrens namn och skola frukta dig."
Då sade Bar-Hedia: "För dig, Rabbi Abayi, innebära orden att du skall bli förmögen och högaktad; men för dig, Rabba, som ingenting gifvit mig, båda de endast ondt. Ditt arbete skall icke ge dig någon afkastning och du skall bli falskeligen anklagad och i följd däraf skydd såsom en, den där gjort sig skyldig till ett brott."
Åter talade Rabba, men nu endast på sina egna vägnar: "Men jag drömde äfven att jag såg min hyddas yttre dörr falla omkull, och mina tänder föllo ut ur min mun. Och jag drömde att jag såg två dufvor flyga bort, och två rädisor växa upp vid min fot."
Och igen svarade Bar-Hedia, sägande: "För dig, Rabba, som ingenting betalade, bådar allt detta endast ondt. Att din yttre dörr föll omkull bådar din hustrus död, och dina tänders utfallande betyder att dina söner och döttrar äfven skola dö i blomman af sin ungdom. Dufvornas flykt innebär, att du skall bli skild från ytterligare två hustrur, och de två rädisorna att du skall få mottaga tvänne slag, hvilka du icke kan återgälda."
Och allt det som förebådats af Bar-Hedia gick i uppfyllelse. Rabbas hustru dog, och han själf tillfångatogs, misstänkt för att ha bestulit konungens skattkammare, och folket skydde honom, som om han varit brottslig. Och under det han sökte åtskilja två blinda män, som råkat i slagsmål, slogo dessa honom två gånger, utan att veta däraf och utan att han kunde återgälda dem slagen. Olyckorna störtade öfver Rabba, som om han varit en sannskyldig Job. Han fann sig likväl undergifvet i allt, utom i förlusten af sin unga hustru, Rabbi Hisdas dotter.
* * * * *
Slutligen betalade Rabba en stor summa penningar åt Bar-Hedia, och bad honom uttyda flere obehagliga drömmar, som han drömt. Denna gång förutsade Bar-Hedia honom endast lycka, rikedom och ära, hvilket allt, till Rabbas stora förundran, tilldelades honom i enlighet med drömtydarens förutsägelser. Men en dag, då Rabba och Bar-Hedia gjorde en resa tillsammans, föll den bok, med hvars hjälp Bar-Hedia afgaf sina drömtydningar, ur hans händer. Och Rabba, som skyndade sig att taga upp boken, lyckades dechiffrera dessa ord på den första sidan: Alla drömmar skola gå i uppfyllelse i enlighet med drömtydarens uttolkning. Då Rabba sålunda uppdagat mannens ondskefulla trolldomsförmåga, förbannade han honom, sägande: "Raca! Allt det onda du gjort mig kunde jag förlåta dig, utom min älskade hustrus, Rabbi Hisdas dotters död. O du gudlösa trollkarl, min förbannelse ger jag dig!…"
Hvarpå Bar-Hedia, skräckslagen, drog sig undan till romarena i frivillig landsflykt, i hopp om att dymedelst försona sin synd och undfly den förtärande makten af Rabbas förbannelser.
Efter det han anländt till Rom, tolkade han dagligen drömmar, stående framför ingången till konungens skattkammare, och han åstadkom mycket ondt, såsom hans vana var. En dag kom konungens skattmästare till honom och sade: "Jag drömde att en nål hade trängt in i mitt finger. Uttyd denna min dröm."
Men Bar-Hedia sade endast, "Gif mig en sus!" Och då skattmästaren vägrade, svarade BarHedia honom intet.
Och en annan dag kom skattmästaren och sade: "Jag drömde att maskar uppåto två af mina fingrar. Uttyd denna min dröm."
Men Bar-Hedia sade endast, "Gif mig en sus!"
Och då skattmästaren vägrade, svarade BarHedia honom intet.
Likväl kom skattmästaren ännu en tredje gång, och sade:
"Jag drömde att maskar uppåto hela min högra hand. Uttyd denna min dröm."
Då hånade Bar-Hedia honom, sägande: "Gå och se hur det står till i konungens silkesförrådsrum, som anförtrotts i din vård, ty maskarna ha vid detta lag helt och hållet förstört allt silket."… Och det, som Bar-Hedia sagt, var sant.
Hvarpå konungen vredgades och befallde att skattmästaren skulle halshuggas. Men denne protesterade, sägande: "Hvarför döda endast mig, då juden, som till först varseblef maskarnas därvaro, ingenting nämnde därom?"
Då hämtade de Bar-Hedia och förhörde honom. Men han hånade skattmästaren, sägande: "Det var emedan du var alltför girig, för att betala mig en sus, som konungens silke blef förstördt."
Hvarpå romarena, ursinniga af vrede, böjde topparna af två unga cederträn mot hvarandra och bundo fast dem med ett rep. Och de fäste Bar-Hedias högra ben vid den ena trädtoppen, och det vänstra benet vid den andra och afhöggo därefter repet med ett svärd. Och de två cedrarna, som plötsligt återtogo sin naturliga ställning, söndersleto Bar-Hedias kropp i två lika delar, så att hans inälfvor runno ut och till och med hans hufvud, klufvet i två hälfter, gaf hjärnan ifrån sig.
Ty den store Rabbas förbannelse låg öfver honom.