17. ENKANS VISA.
Ensam i min låga koja
Lefver jag förnöjd ändå;
Fast omkring min spinnrock stoja
Många faderlösa små:
Rundt omkring min spinnrock stoja,
Är mitt hjerta lugnt ändå.
Han, som vakar för oss alla,
Han, de faderlösas Far,
Änglaskaran skall befalla
Att beskydda deras dar:
Att beskydda deras dar
Skall han Englarne befalla,
Han, de faderlösas Far!
Denna ljufva tanken tröstar:
Också jag har varit säll!
Hon bekymret öfverröstar
Mången ledsam vinterqväll:
Mången ledsam vinterqväll,
Denna ljufva tanken tröstar:
Också jag har varit säll!
Och vi råke än hvarandra
I ett sällt och okändt land;
Der de ömma makar vandra
Oupplösligt, hand i hand:
Oupplösligt hand i hand
Skola ömma makar vandra
På odödlighetens strand.