VIII.
ARJUNA kvad:
Vad är det EVIGA, den Förste Anden,
och vad, — o Höge Ande du, — är Karma,
och vad är kunskap om det Första Varat
1 och kännedomen om den Förste Guden?
O Madhus bane, huru kan Du vara
det Första Offret, Du som lever här
i denna kropp? Och huru kan Du kännas
2 av dem som bortgå, styrda utav SJÄLVET?
HERREN kvad:
Det Oförgängliga, det Högsta Varat,
det är det EVIGA; — dess Eget Väsen
benämns den Förste Anden; — det som träder
utur Hans väsen, och som föder fram
3 de varelser som äro, kallas Karma.
Att fatta Mig såsom det Första Varat,
det är att fatta allt vad dödligt är;
att fatta Mig såsom den Förste Anden,
det är att fatta alla andars kraft;
att fatta Mig såsom det Första Offret,
det är att fatta Mig i kroppens klädnad,
4 du allra bäste bland allt levande! —
Och lämnar någon kroppen, vandrande
sin sista färd, och tänker uppå Mig,
då skall han träda in uti Mitt väsen;
5 det må du veta, det står säkert fast.
Vem helst som lämnar kroppen under tankar
på något väsen, går till detta väsen,
6 o Kuntis son, och varder detta likt.
Så må du därför tänka blott på Mig
i all din tid, och modigt gå till striden.
Med tanken och med hjärtat fäst i Mig,
7 skall du förvisso hinna fram till Mig.
I Yogas bot, med hågen fäst i Mig
och ej vid någon annan, hinner mänskan
8 till Anden, till det Högsta och till Gud.
Fäster någon all sin tanke
blott på Alltets Herre,
Urtids-Varat, — Han, som känner
alla hemligheter,
Han, som gömd i varje stoftgrand
uppehåller världen,
klar som solen bortom dunklet,
9 — Han, som är ofattlig,
Samlar någon livets andning,
mäktig genom Yoga,
i det centrum, vilket ligger
mellan ögonbrynen,
sänkande sin själ i andakt
med orubbligt sinne,
— då skall han vid livets ände
10 nå den Högste Anden.
Jag skall tyda dig i korthet,
hur man finner Vägen,
som av varje Veda-kunnig
kallas för Ovansklig;
— Vägen, trådd av lystnadsfria,
starka mänskosjälar,
och som leder mänskans längtan
11 till gudomlig renhet!
Med alla sina sinnens portar slutna,
med tanken innestängd i hjärtats rum,
med livets andning fäst i eget huvud,
12 och samlad uti Yoga, — tänkande
på Mig allena, och upprepande
beständigt AUM, den enda stavelsen,
den Oförgängligt Ende Gudens namn,
— om mänskan övergiver så sin kropp,
13 då vandrar hon den allrahögsta Vägen.
Ty den vars tanke fäster sig i Mig
och ej vid något annat, hinner Mig
med lätthet, Prithas son, — ty han är stadd
14 beständigt uti Yogas harmoni.
Se, dessa stora själar hinna Mig,
och födas icke mer till smärtans ort
15 och till förgängelsen; — de nå fullkomning.
Ja, alla världar, även Brahmas värld,
Arjuna, ha begynnelse och ände,
men den som går till Mig, o Kuntis son,
16 han födes icke mera. — De som känna
den Brahmas dag, som varar tusen åldrar
och Brahmas natt, som eger samma längd,
17 de känna växlingen av dag och natt.
Utur det Omanifesterade
gå alla väsen fram vid dagens början;
i Det, som kallas Omanifesterat,
18 de lösas åter upp, då natten kommer.
Och samma ström av tallöst många väsen
går ständigt åter fram vid dagens gryning
o Prithas son; och enligt lagens bud
19 de lösas åter upp, då natten kommer.
Det fins alltså ett ännu högre Väsen,
än allt som högt och oförvanskligt är,
20 — ett evigt, som, då alla ting förgås,
dock ej förgås med dem; — och detta kallas
det Oförgängliga, som aldrig synes;
— det nämnes ock den allrahögsta Vägen.
Och de som nå den, återvända ej;
21 den är Min allrahögsta tillflyktsort
Och Han, den högste Skaparanden, hinnes,
o Prithas son, förmedelst trogen dyrkan
av Honom, uti vilken allting dväljes,
22 som genomtränger hela världens rund.
O förste du bland alla Bharatas,
nu vill Jag även tälja och förklara
de tider, då en Yogi vandrar hädan
och icke återvänder, samt de tider
23 då han går bort, men sedan vänder åter.
Om någon vandrar hän i helig eld,
i glans som liknar månens klara strålar,
och dagens ljus, och sommarsolens sken,
24 och ser det EVIGA, — då når han DET.
Men om han söker röken, icke elden,
och är hans bortgång lik en månlös natt,
och lik den mörka vintern utan sol,
— då narras han av första månskensstråle
25 och återvänder hit till denna jord.[21]
Igenom världen leda tvenne vägar,
den ljusa och den mörka. Ljusets väg
går till en frid förutan återvändo,
26 men ned till jorden leder mörkrets väg.
O Prithas son, en Yogi, som har skådat
de båda vägarna, förvirras ej.
27 Så bliv, Arjuna, stadigt fäst i Yoga!
Frukten av förtjänstfull handling,
vilken Veda lägger
uti bot och allmosgåvor
samt i fromma offer,
överträffas högt av Yogin,
då han fattar detta;
och han vandrar till sin högsta
28 och sin älsta tillflykt.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
ÅTTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas: