X.
HERREN kvad:
Du hövding med den starka armen, — lyssna
på nytt engång till detta högsta ord,
som Jag vill säga dig: Jag vill din välfärd,
1 och talar till dig, ty du är Mig kär.
För Ljusets Andar[27] och för Siarne[28]
förblir Min tillkomst sannerligen okänd,
2 ty Jag är Siares och Andars upphov.[29]
Den vilken känner Mig som världens Herre,
ofödd och utan början, han bland alla
3 är utan villa, fri från varje synd.
Inspiration[30] och visdom, klarsynthet,
fördragsamhet och sanningskärlek, lugn,
behärskning; — lycka, smärta; icke-vara
4 och vara; fruktan och okuvligt mod;
oskadlighet, förnöjsamhet och jämnmod,
allvarlig renhet och barmhärtighet,
gott rykte och försmädelse; — se där
de kännetecken, vilka följa åt
5 de varelser, som träda fram ur Mig.
De store Siarne, de fyra Äldste[31]
och alla Manus, föddes ur Min tanke
6 och Min natur; — av dessa föddes släktet.
Och den, som känner denna Yogas väsen
och hemligheten av Min härskarmakt,
han står i ständig harmoni med Mig
7 i ständig Yoga, — det står säkert fast.
Ty Jag är alltings Fader, och i Mig
har allt sitt ursprung; — de som fatta detta,
— de vise, — dyrka Mig, och hava del
8 i Min natur. — De minnas alltid Mig,
med livet dolt i Mig, — och ledande
varandra grad för grad, samtalande
9 om Mig alltjämt, de hava frid och lycka.
Åt dessa jämt harmoniskt stämda själar,
som dyrka Mig i kärlek, skänker Jag
10 Ingivelsen,[32] som leder dem till Mig.
Jag dväljes av barmhärtighet hos dem,
i dem, — i deras SJÄLV, — Jag löser upp
det mörker, som av villan alstrats fram;
11 Jag lyser upp det med Min vishets fackla.
ARJUNA kvad:
Du är BRAHMAN, det Högsta Väsendet,
Du är det högsta Hemvist, och den högsta
av Luttringar! — O Allrahögste Ande,
Du Evige, Gudomligt-Mänsklige,
12 du Urtids Gud, du aldrig födde Gud!
Du som av Rishis hyllas, Du som hyllas
av själve Narada, den höge vise,
av Devala, av Vyasa och Asita,
13 Du Själv har nu förklarat Dig för mig.
Jag vet att allt vad Du mig sagt är sant,
o Keshava! Ditt Väsen träder fram,
o Herre! — och dess fullhet kan ej fattas
14 av varken Gudar eller Danavas.
Men själv förstår Du Dig förvisso Själv
förmedelst Purushottama, Dig Själv.
O Källa Du för alla varelser,
O Herre Du bland alla varelser,
15 O Gud bland alla Gudar, Världens Herre!
— Du tälje nu förutan förbehåll
Din egen gudahärlighet i SJÄLVET,
förmedelst vilken Du, beståndande,
16 är Den, som genomtränger alla världar.
Hur kan jag genom jämn betraktelse,
o Yogi, äntligt lära känna dig?
I vilken art, i vilken egenskap
17 bör jag mig föreställa Dig, o Herre?
Förtälj mig ännu mera om Dig själv,
Din höga Yoga och Din härskarmakt!
Du mänskors salighet! jag tröttnar ej
18 att höra livets ord utur Din mun!
HERREN kvad:
Välsignad vare du! — Jag vill förklara för dig en del utav Mitt majestät, och säga, var det skönast träder fram, du yppersta bland Kuru-ättlingar; 19 — dock finnas slika drag i gränslös mängd; ty Jag, Arjuna, Jag är detta SJÄLV, som bor i varje väsens hjärtedjup; 20 Jag är hos alla början, mitt och ände. Av Ljusets krafter[33] är Jag Herrens kraft;[34] av allt som strålar, solen; — ibland Vindar 21 är Jag Maritchi; månen ibland stjärnor; av Veda's hymner, Soma-offrets hymn;[35] av alla gudar är Jag Vasava. Jag är det inre sinnet ibland sinnen, 22 av allting levande förståndet självt. Av andar som förstöra, är Jag Shiva;[36] av troll och spöken är Vittesha Jag; av Vasus är Jag Pavaka; bland bärgen 23 är Jag Guds helga bärg, — en trons symbol.[37] Av härdens präster, o du Prithas son, är Jag den ypperste, Brihaspati; av krigarhövdingarna är Jag Skanda, 24 och alla sjöars ocean är Jag. Jag är bland siare den vise Bhrigu; av alla ord i språket är Jag AUM;[38] av offer är Jag hjärtats tysta andakt 25 och ibland fasta ting Himalaya; av alla träd det helga Fikonträdet;[39] bland siare Jag Narada; i himlen, bland sälla andars körer, Chitraratha; 26 av helga Munis är Kapila Jag. Bland hästar är Jag sångens helga vinghäst,[40] som födes ur odödlighetens dryck; Airavata bland kloka elefanter; 27 den konungslige hövdingen bland män. Bland vapen är Jag blixten, och bland kor Jag Kamaduk, utur vars juver flyter allt vad man önskar;[41] Jag är kärleksguden bland alstrare; bland alla Visdoms-Ormar 28 är Jag Vasuki; — och Ananta är Jag bland alla drakar; Jag är ock Varuna bland havets under; Aryama bland Fäder; 29 av alla domare är Döden Jag; av Jättar är Jag Prahlada; av mått är Tiden Jag; bland djuren, djurens konung; 30 av alla foglar är jag Vainateya; av reningsmakter är Jag Vinden; — Rama bland krigare; — bland fiskarna Makara; 31 av strömmar är Jag Ganges' helga flod.
Men Jag är även början, mitt och ände
av allting levande, Arjuna! — Jag
är i all kunskap SJÄLVETS vishet; — Jag
32 är talets gåva ibland talare;
i alfabetet är Jag A; det dubbla
i sammansättningar; — och Jag är Tiden,
den aldrig ändande; — Jag Upprätthållarn,
33 vars anlet lyser över allt som är;
och Döden Allförstörarn är Jag även,
och alltings födelse och upphovs grund. —
Av kvinnokönets dygder är Jag Minne
och Talförmåga, Rykte, Framgång, Trohet,
34 Tålmodighet, Beständighet, Förnuft;
av sånger Brihatsaman Jag; av rytmer
Jag Gayatri; av årets delar Våren
35 och Margashirsha ibland månader.
Jag är bedragarens bedrägeri
och den sannfärdiges sannfärdighet;
Jag är det strålande i allt som strålar,
36 beslutsamhet och seger, det är Jag.
Bland alla Vrishnis är Jag Vasudeva;[42]
Jag är du själv[43] bland Pandus ättlingar;
bland vise är Jag Vyasa, och Ushana
37 bland skalder; — spiran bland de ting som härska;
bland dem som önska seger, är Jag statskonst;
Jag är all hemlig visdoms hemlighet,
38 och Jag är kunskapen hos dem som veta.
Vadhälst som än är varelsernas upphov,
det allt är Jag! Det gives intet ting
39 som mäktar existera utan Mig.
Och utan ände är Min gudamakt,
o fiendernas gissel! — Blott förminskad
40 du skådar Mig i dessa bilders mängd.
Allt som är kungligt, gott och framgångsrikt
och mäktigt, må du fatta som en stråle
41 ur gudaglansen av Mitt väsende.
Men vad är kunskapen om slika smådrag
för dig, Arjuna? Levande i allt,
Jag genomtränger detta universum
42 med delar av Min varelse; — JAG ÄR.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
TIONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas: