XI.
ARJUNA kvad:
Det ord, som är den högsta hemligheten
i SJÄLVETS väsen, har Du talat ut
i Din barmhärtighet; — och härigenom
1 har villan skingrats. — Varelsernas tillkomst
och undergång har Du, o Lotusögde,
förklarat helt och hållet; och jämväl
2 Din oförvansklighet och storhet. — Herre,
du Allrahögste, — jag är full av längtan
att skåda Dig, — det bästa ibland väsen, —
i denna skepnad, som Du nyss beskrev,
3 Allsmäktig och Allsvåldig! — Om Du tror
att den kan ses av mig, o Yogas Herre,
då visa mig Ditt oförvanskliga
4 och oförgängligt höga SJÄLV, — o Herre!
HERREN kvad:
Se upp och se omkring dig, Prithas son!
Du omges hundrafalt och tusenfalt
av former av Mitt liv i skilda arter,
5 gudomligt växlande till färg och form,
i stormens andar, i naturens krafter,
i eldens glans, i himlens stjärnehärar,[44]
i tusen andra, aldrig sedda under,
6 o Bharata! — Beskåda här och nu
det hela Kosmos, rörligt och orörligt,
förenat, Gudakesha, uti Mig!
7 Betrakta allt, vad än du önskar se!
— Du ser Mig ej med dessa dina ögon?
Välan, Jag skänker dig gudomlig syn:
8 så se förmedelst den Min högsta Yoga!
SANJAYA kvad:
Då så Han talat, visade sig Hari
för Prithas son som Yogas höge Herre
9 uti Sin högsta skepnad, — Han, den Store,
med myriader munnar, ögonpar
och andra underbara verktygs mängd,
med tusen smycken av gudomlig fägring,
10 med tusen vapen av gudomlig kraft,
med tusentals klenoder och juveler,
i blomsterdrägter välluktsdoftande,
— den uti allting underbare Guden,
11 vars anlet syns i allt, förutan gräns.
Om tusen solar tände sig på fästet
och strålade tillsammans i sin glans,
då skulle detta knappast återgiva
12 den Höge Andens klara härlighet.
Och Paudusonen såg, — och hela världen,
som bildas av en tallös skara delar,
framträdde för hans blickar som ett enda:
13 som kroppens härlighet för gudars Gud.
Och håret reste sig uppå hans hjässa,
och Dhananjaya greps av häpen bävan;
han böjde ned sitt änne inför Gud
14 och talade med sammanlagda händer:
ARJUNA kvad:
Gud! i Dig jag skådar alla andra gudar, alla väsen ser jag efter skilda slag: Herren Brahma ser jag hög på Lotus-tron 15 Siarenas skaror och de Vises mängd.[45] Tusental av munnar, tusental av ögon, tusental av armar röra sig i Dig, överallt jag ser Dig, evig, utan ände, 16 Du som icke eger början eller slut Strålande Du träder fram för mina blickar, överallt i alltet krönt med makt och glans, lysande som elden, bländande som solen, 17 väldig och omätlig Du åt varje håll. Högre än all tanke, evig, oförgänglig, Du den högsta skatten, Du som är i allt; Du som evigt hägnar pliktens helga lagar, 18 Du som står för tanken som den Förste Man. Ej ditt väsen eger början, mitt och ände, ändlös är Din kraft i armar utan tal; sol och måne äro Dina gudaögon; 19 världarna förtäras av Ditt anlets glans. Du allena fyller himlarna och jorden och den vida rymden mellan dem befäst; alla trenne världar falla ned i andakt, 20 sjunka till ett intet, Väldige, för Dig. Se inför Ditt Väsen träda änglars skaror fram med knäppta händer, bävande för Dig; 21 alla andars skaror hälsa Dig med hymner, 22 eller skåda stumma, hur Du skrider fram. Myriader munnar, myriader ögon, jättestarka armar, fötter utan tal, gap med tusen tänder ser jag i Din skepnad; 23 världar fly och bäva, — jag av skräck förgås! Tusen färgers strålglans lyser ur Ditt väsen, tusen svalg och tusen ögon skymta där. Se, mitt inre bävar och min styrka vissnar, 24 upp till himlens fäste når Din härlighet. Se, Ditt svalg är ändlöst, tärande som Tidens, lika eldens lågor Dina tänders mängd; — ingen tillflykt gives undan Dig, o Herre! 25 Hav dock nåd och misskund, världens tillflykt Du! Dhritarashtras söner, alla jordens furstar, Bhishma själv och Drona, Sutas ädle son, 26 alla våra härars ädelborne hjältar, störta till ett intet i Din avgrunds djup; — de förtäras alla, de förintas alla, där de självmant störta i fördärvets svalg; mellan tändren ser jag någres huvud hänga, 27 krossade till stoft av tusentandat gap. Såsom floder störta ut i oceanen, störta de sig själva neder i Ditt svalg; dessa furstar alla, dessa jordens herrar, 28 skynda i fördärvet häjdlöst, utan rast. Liksom fjärlar flyga mot en lampas låga, störta sig i elden, falla ner och dö, så de alla störta självmant i fördärvet, 29 rusa in emellan Dina käkars kraft. Överallt förtär Du, slukar och förbränner hela mänskoslägtet, allt i Dig förgås; Du allena fyller världen med Din strålprakt; 30 hela alltet glöder, Vishnu, av Din glans. Visa Dig, o Herre! Röj ditt inre Väsen! Hell Dig, Fruktansvärde! Säg, vem är väl Du? Detta liv, som gränslöst ur Ditt Väsen strömmar, 31 rövar mig min fattning: visa mig Ditt SJÄLV!
HERREN kvad:
Jag är även Tiden, som förhärjar världen,
— som på jorden bringar människorna död!
Alla dessa hjältar skola dö i striden;
32 endast du, Arjuna, överlever dem.
Stå då upp, o hjälte! strid, och fräls din ära!
övervinn din ovän! riket skall bli ditt!
Jag har övervunnit hela deras styrka;
33 vänsterhändte hjälte, var Mitt verktyg du!
Bhishma, Karna, Drona, Jayadratha, — alla
har Jag dräpt på förhand! Segern skall bli din!
Gå förutan bävan fram i stridens tummel:
34 strid! och du skall krossa dem som stå dig mot!
SANJAYA kvad:
När dessa ord han hört av Keshava,
då störtade den kunglige Arjuna
med sammanknäppta händer darrande
sig ned för Krishna, stammande av ängslan,
35 och bävande han talte dessa ord:
ARJUNA kvad:
Världen gläds med rätta av Din glans, o Herre,
hälsande med hymner, Hrishikesha, Dig!
Onda troll och vättar fly för Dig med bävan,
36 dvärgaskaran faller ned i bön för Dig.
Vore annat möjligt? Allrahögste Ande!
Alltings Första Orsak! Brahmas Herre Du!
Gud för alla gudar, ändlös, oförgänglig,
37 Vara, Icke-Vara, DET, som upphöjt är!
Förste ibland Gudar, Älst av alla Mänskor,
varelsernas upphov, varelsernas liv,
Kännare och Kände, tillflykt Du i höjden,
38 Du i Vilkens Vara världens rund är till!
Du är Vayu, Yama, Eldens gud och månens,
Du Varuna, Fadren, Ursprunget till allt;
— Hell, o hell Dig, Herre! Hell Dig tusen gånger!
39 Hell Dig åter, Herre! tusen gånger hell!
Allt å alla sidor faller ned och bedjer,
allt å alla sidor, — ty Du Själv är allt!
Gränslös i Din allmakt, gränslös i Din styrka,
40 härskar Du i alla, — ty Du Själv är allt!
Om jag fordom nämnt Dig "Krishna" eller "stallbror",
eller ock "Yadava", då Du var mig kär,
fast jag icke kände rätt Ditt höga Väsen,
41 vårdslös i min vänskap, som ej fattat Dig,
— om vid bordets nöjen, om i lekens gamman
jag i vördnad brustit, Helige, mot Dig,
vare sig allena, eller jämte andra,
42 må Du mig förlåta, Höge Ande Du!
Du som danat världen, rörligt och orörligt,
Du som högre vördas bör än Guru'ns själv!
Ingen like har Du! kan väl någon tävla
43 med den Ende Herren uti allt som är?
Si, jag faller neder inför Dig i stoftet,
vördar Dig med kroppen, som tillbörligt är.
Värdes mig välsigna! och fördrag min svaghet
44 som en fader sonens, som en vän sin väns!
Jag har skådat Det som ingen förr har skådat
och mitt hjärta fröjdas, klappande av skräck;
— visa Dig, o Herre! åter såsom mänska!
45 Alla världars hemvist, ack, förbarma Dig!
Låt mig åter se Dig krönt med diademet,
väpnad med Din klubba och med diskus'krets!
återtag, o Herre! skepnaden Du burit,
46 Du med tusenarmad, tusenfaldig form!
HERREN kvad:
Av Min nåd, Arjuna, har du nu fått skåda
denna högsta skepnad, uti Yogas själv,
strålande och ändlös, som i allting lever,
47 vilken ingen annan skådat förrän Du.
Ingen Vedakunskap, inga offergåvor,
ingen gärning, intet allmosgivande,
ingen bot och ingen forsknings lärda möda
48 mäktar skänka synen av vad Du har sett.
Bliv blott ej förvirrad! frukta dig blott icke,
därför att du skådat Mig i denna form!
låt ditt hjärta fröjdas, kasta bort din fruktan!
49 skåda Mig ånyo såsom du är van.
SANJAYA kvad:
Då Vasudeva yttrat dessa ord
till furst Arjuna, visade Han sig
på nytt uti Sin egen vanda skepnad
och tröstade Sin vän, som fyllts av bävan,
i det Hans höge ande återtog
50 en vänlig skepnad.
ARJUNA kvad:
Då jag återser
Din mänskoham, — o Du som fäller härar, —
då återvinner jag besinningen
51 och återfår mitt eget vanda väsen.
HERREN kvad:
Den Skepnad, uti vilken du Mig skådat,
är svår att se. I sanning, gudarna
52 åstunda jämt att skåda denna Skepnad.
Ej häller kan den skådas genom Vedas,
53 bot, allmosgivande och offergåvor;
hängivenhet allena, o Arjuna,
kan skåda Mig i denna liknelse,
och känna Mig och skåda Mig i sanning,
och ingå innerst i Min varelse,
54 o gissel du för dina fiender!
Om någon fullgör goda verk för Mig,
om någon ser i Mig sitt högsta goda,
om någon är hängiven helt åt Mig,
befriad ifrån lystnaden och hatet,
55 — o Pandus son, då kommer han till Mig.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
ELFTE KVÄDET
sålunda; och det kallas: