XVII.
ARJUNA kvad:
Det gives mången, som ej följer Skriften
och stadgarna, men offrar dock med tro.
O Krishna, ega slika mänskor del
1 i klarhet, mörker eller lidelse?
HERREN kvad:
Av trenne slag är människornas tro: av klarhet, mörker eller lidelse. 2 Om alla dessa trenne må du höra. Av varje mänskas väsen är dess tro, o Bharata. En mänska är just det varpå hon tror; och vari tron består, 3 däri består också den troende. De mänskor, vilka ega sattva's klarhet, tillbedja gudar; — de, som rajas, åtrån, besitter, dyrka troll och onda vättar; 4 och mörkrets, tamas', skara dyrka spöken. Men de som idka stränga späkningar, dem Skriften aldrig anbefallt, och egna sitt hela liv åt fåfäng själviskhet, 5 samt drivas av sin lidelse och lystnad förutan vett, och plåga var beståndsdel, vart element uti sin egen kropp samt även Mig, som bor i kroppens inre, 6 — de äro andar av demoners art. Av trenne slag är även varje föda, som sökes utav vars och ens natur; så är det ock med varje mänskas offer, 7 med boten och med allmosgivandet. — De rene, som ha sattva's klarhet, söka en föda, som förstärker deras kraft och livsförmåga, deras renhet, hälsa och glädje och belåtenhet med allt; — en sådan mat är ljuvlig, mild till smaken, 8 och kraftigt närande, och välbehaglig. Men de, som ega rajas' lidelse, — de söka salt och sur och bitter föda, med myckna kryddor, stingande och torr 9 och brännande, som bringar kval och sjukdom. Den föda, som är smaklös, skämd och rutten, samt överlevor, och all oren föda, 10 är kär för dem som bo i tamas' mörker. Det offer vilket bringas enligt stadgan, av män som icke söka frukt därav, men tro att plikten bjuder dem att offra, 11 det offret är av sattvas, klarhets, art. Men det som bringas för att skörda vinst, och även det som bäres fram av skryt, det offret är av rajas, lidelsen, 12 o bäste du bland alla Bharatas; — och det, som offras tvärt mot alla stadgar, där ingen föda sedan delas ut, där tro ej fins och Kraftens ord ej säges, och där ej gåvor givas, — sådant offer 13 så sägs det, eger rum av tamas' mörker. Där vördnad egnas ljusets höge Andar samt återfödda mänskor, vise män och lärare; där renhet, rättframhet, och återhållsamhet och oskuld övas, 14 där kallas sådant kroppens renande. Sannfärdigt, vänligt tal, som bringar lycka, och läsning av de helga skrifterna, 15 förtjänar namn av talets renande. Och tankens stilla lycka, jämnvikt, tysthet, och självbehärskning, och naturlig renhet, 16 — dem må man kalla hågens renande. En sådan trefald rening, om den övas uti den högsta tro och harmoni, förutan någon längtan efter lön, 17 är född av sattva, klarhets egenskap. Den rening, vilken göres till det yttre med ändamål att vinna vördnad, ära 18 och dyrkan, är av rajas, lidelsen. Den rening, som är full av missförstånd, självplågande, och den som full av hat åsyftar att förgöra någon annan, 19 — den reningen är född av tamas' mörker. Det allmosgivande, som sker av plikt, till en, som ej kan giva vederlag, samt väljer lämplig tid och lämpligt ställe 20 och rätt person, är fött av sattvas klarhet. Men söker någon med sitt givande att vinna vederlag, att skörda lön, och ger han knotande, då bör hans gåva 21 betraktas som en följd av rajas, åtrån. Och om en gåva slänges med förakt åt en som ej är värdig, vid en tid och på en ort, som ej är lämpligt vald, 22 då stammar denna skänk av tamas' mörker. Det EVIGA har trenne kända namn: — så sägs det; — dessa äro AUM, TAT, SAT. Och dessa trenne ha' se'n forna tider begagnats, då Brahmaner, Vedaläsning 23 och offer skulle helgas. — Det är stadgat, att den, som nått BRAHMAN, bör säga AUM som första ord vid offer, renande 24 och givande av gåvor. — TAT bör sägas av dem som sträva till befrielse med offer, renande och givande, 25 — och må de icke söka lön därvid! Och SAT betyder verklighet och godhet, och ävenledes, o du Prithas son, 26 betyder SAT ett gott och ädelt verk. Ståndaktighet i offer, renande och givande, blir även kallat SAT; 27 så kallas ock, då man det Högsta tjänar. Men allt som sker förutan verklig tro, det må nu sedan vara gåvor, offer, bot, rening, eller något annat dåd, det kallas Asat, o du Prithas son, 28 och det är utan nytta, nu och framgent.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Eviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
SJUTTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas: