XVI.
HERREN kvad:
Befrielse från fruktan, hjärtats renhet, ståndaktighet i visdoms Yoga, självtukt och allmosgivande, och offer, forskning 1 i skrifterna, botgöring, rättframhet, sannfärdighet och godhet, fridfullhet, befrielse från harm, försakelse, frånvaro av förtal, och frigjordhet 2 från retlighet och avund, — blygsamhet, medlidande med allt som lever, mildhet och mod, uppriktighet, ståndaktighet, och villighet att ge förlåtelse, och fasthet uti vänskap, frigjordhet från egen stolthets bojor, — alla dessa, tillhöra den, o Bharata, som födes 3 med egenskaper av gudomlig art. Men hyckleri och högfärd, egenkärlek och vredgat sinne, hårdhet, brist på visdom, tillhöra den, o Prithas son, som födes 4 med egenskaper av demonisk art. Och gudomsegenskaperna befria, men de demoniska förslava. — Gläd dig, o Pandus son; ty du har fötts till jorden 5 med egenskaper av gudomlig art. Se, tvenne strömmar genomlöpa världen: en ström av gudavarelser, en annan av onde andar. Jag har re'n beskrivit de förra; lyssna nu, o Prithas son, 6 till en beskrivning på de senare. De, vilka födas av demoners art, förstå ej verksamhet, ej heller vila; de renas varken kroppsligt eller andligt, 7 ej heller ega de sannfärdighet. "Se, hela världen är förutan sanning, förutan grundval och förutan Gud," — så säga de, — "och den åvägabringas av ömsesidig dragning, lust och lystnad, 8 och intet annat." — Då de tänka så, gå dessa spillrade och brustna själar med ringa insikt djärvt till sina dåd, 9 och dra' förhärjande igenom världen. De överlämna sig åt måttlös lystnad, de fyllas av sin högfärd, av sin stolthet och egenkärlek; — i sin villas rus 10 de ledas av en oren själs beslut. De överlämna sig åt stora planer, som dock i döden ändas; — högst av allt de ställa njutandet av egna lustar, 11 och tro förvisst att däri ligger allt; de bindas av förväntans hundra band, behärskas jämt av lystnad och av vrede, och eftersträva orättrådig vinst, 12 på det att de må kunna köpa njutning. "Se, detta har jag skaffat mig i dag, i morgon skall jag vinna detta andra; se, dessa skatter äro mina nu, 13 men dessa andra skall jag snart förvärva; jag har fördärvat denne ovän nyss, och andra skall jag bringa i fördärvet; jag är en mäktig herre, jag är lycklig, 14 jag njuter, — jag är utan brist och vank; jag är förmögen, jag är hög till börden: var fins min like? — Jag vill vara säll; — nu vill jag offra, jag vill giva gåvor!" 15 Så gäckas de utav en villad håg, förvirras i sitt vett av hela skaror av tankebilder, fångas i ett nät av illusioner, hänge sig åt lustan, 16 och störta neder i dess helvete. I envishet och självtillräcklighet, i stolthetens och rikedomens rus, de yvas över yttre bön och offer, 17 i strid mot offerstadgans helga bud. Och då de fyllas av sin egoism, sin oförsynthet, makt och lust och vrede, de hata Mig med illasinnad håg 18 i andras kropp, och även i sin egen. Men dessa onda, vilda hatare, — de uslaste bland mänskor här i världen, — 19 dem störtar Jag i onda moderliv; där födas de på nytt av lumpna mödrar; de gäckas ständigt, levnad efter levnad, och hinna icke Mig, o Kuntis son; 20 — de sjunka neder i de lägsta djupen. Till helvetsriket går en trefald port av vrede, vällust och omåttlig lystnad; den öppnar sig till själarnas fördärv; 21 må därför mänskan undfly denna trefald! O son av Kunti! den som övervinner de trenne mörkrets portar, han fullbordar 22 sin välfärd, och han når det högsta målet. Men kastar någon Skriftens bud åsido och följer lustans bud, — då når han ej 23 fulländning, sällhet och det högsta målet. Må därföre du följa Skriftens bud om vad som göras bör och underlåtas. Se'n du tillfullo fattat dessa bud, 24 då må du gå till verksamhet i världen.
<tb>
I den härliga Bhagavad-Gita's heliga sånger, vilka innehålla vetandet om det Kviga, — skriften om Yoga, — samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, — lyder det
SEXTONDE KVÄDET
sålunda; och det kallas: