BARNET OCH OXEN.
Barnet. Herr Oxe, säg, hvad månde det väl vara,
Som ni så allvarsamt funderar på?
Ni boklärd är helt visst och vill förklara
Hvad ännu ingen lyckats att förstå.
Oxen. Mitt kära barn, du nu om vida mera,
Än nånsin jag förmår, mig täckes tro.
Du skapad är att tänka och studera,
Och jag: min mat att tugga uti ro.
Nu oxen åt, liksom han länge fastat,
Två runda timmar drog hans måltid om,
Tilldess en hövagn full hans herre lastat,
Och efter oxen in i stallet kom.
För detta lass han sedan oxen spände,
Och denne drog: det gick liksom en dans;
Ty kraft att draga oxen hos sig kände,
Men kraft till lärdom ej hos honom fanns.