X.
Den 7 mars eller knappa 10 dagar efter min ankomst till hemlandet befann jag mig åter på Arcturus mitt uppe i det värsta packisband vid Norrskärs fyr med vännen Sampo troget pustande och stampande tätt framför. På grund av tyska generalstabens anhållan att en officer måtte tillkommenderas till chefens för hjälpexpeditionen disposition, hade general Mannerheim därtill utsett mig, och nu befann jag mig för att tillträda denna befattning på väg söderut till Åland samt därifrån eventuellt vidare till Tyskland. I detta ögonblick kändes det för mig helt bittert att åter nödgas lämna hemlandet, som jag ej sett under ett par års tid, att nödgas lämna vänner, kamrater och egna och icke kunna aktivt deltaga i den slutliga, avgörande kampen, men jag måste väl trösta mig med tanken att även min uppgift var stor och ärofull. Kanske kunde jag även på denna post göra mitt land tjänster och bidraga till slutmålets vinnande. Förutom mig var ombord på båten den nyss utnämnda militärguvernören över Åland, överste von Bonsdorff, samt dennes landssekreterare, häradshövding Ehrström. Resan gynnades av ett härligt vinterväder med glittrande sol om dagen och norrsken om natten, och då maten till på köpet var god och stämningen lugn, njöt man av färden i fulla drag. Ungefär på höjden av Åland erhöllo vi per trådlös telegraf befallning att flytta över till Sampo, som borde gå till Eckerö för att därstädes ställa sig till tyska flottans disposition, medan Arcturus skulle begiva sig raka vägen till Danzig efter en ny vapenlast.
Den 9 på kvällen anlände vi till Eckerö. Att resan ej varit alldeles utan fara uppfattade vi först något före ankomsten, ty så gott som inför våra ögon stötte den tyska isbrytaren "Hindenburg" plötsligt på en mina och sjönk inom loppet av några minuter.
I Eckerö hamn befunno sig vid vår ankomst ett 15-tal såväl tyska som svenska krigs- och transportfartyg. Med lejonfanan högt i topp lade sig Sampo mitt emellan dem, men medan tyskarna och vi med jubel hälsade varandra, passerades de svenska fartygen under ömsesidig tystnad. De "humanitära strävanden", som väglett svenskarna hit, voro sannerligen ej ägnade att framlocka någon större entusiasm å någondera sidan.
Genast efter ankomsten till Eckerö uppvaktade jag den kommenderande tyske amiralen Meurer, som hissat sin flagga på slagskeppet "Westphalen". Av honom blev jag mycket älskvärt mottagen och inbjuden att överflytta till "Westphalen", som följande morgon skulle återvända till Danzig, varest den finländska hjälpexpeditionen under ledning av greve v. der Goltz höll på att samla sig. Under aftonens lopp diskuterades med amiralen samt hans stab vitt och brett lämpligheten av olika landstigningsplatser, som för hjälpexpeditionen kunde komma i fråga, och man kom enhälligt till resultatet att Hangö vore den i alla hänseenden lämpligaste hamnen samt att Mäntyluoto, som tidigare varit påtänkt och även i rapporterna från det finska högkvarteret föreslagits, icke blott i marintekniskt utan även i strategiskt hänseende stode långt efter den förra. I denna riktning uppsattes även rapporterna till general- samt marinstaberna i Berlin. — Tidigt den följande morgonen bar det i väg till Danzig med mintrallare samt minbräckare i täten, ty vattnen i dessa trakter voro översållade av såväl ryska som tyska, ja till och med engelska minor. Under denna vecka blev jag i tillfälle att närmare granska en av tyskarna hos ryssarna nyligen inköpt minkarta över Östersjön samt de finska farvattnen, och stor blev i sanning min förvåning, då jag såg att Arcturus med våra jägare ombord under den minnesrika färden från Libau till Vasa lyckligt passerat minst två om ej tre av de ryska minbältena, om vilkas existens den tyska amiralstaben då naturligtvis ej haft en aning. — Omedelbart efter ankomsten till Danzig reste jag med amiral Meurer samt greve von der Goltz till Berlin, för att därstädes träffa senator Svinhufvud, som över Reval ankommit hit, samt för att deltaga i en del överläggningar angående hjälpexpeditionen. Efter en kortare vistelse i Berlin återvände jag till Danzig till greve von der Goltz' stab.
Under tiden hade samtliga trupper, vilka voro destinerade till Finland, sammanförts här och under benämningen "Ostsee-Division" organiserats till en avdelt självständig division, sammansatt av alla vapenslag. I densamma ingingo trupper, representerande Tysklands samtliga nationaliteter. Totalstyrkan uppgick till omkring 10,000 man med 4,000 hästar. Divisionens sammansättning samt dess högre befäl framgår ur följande tyska divisionsdagorder av den 23 mars 1918.
GEHEIM!
Div.-St.—Qu., den 23.3.1918.
Stellenbesetzung der Ostsee-Division.
Kdeur. General major Graf v. d. Goltz 18.08.16
1a Hptm. i. Gen.-Stab Karmann 08.11.14
" " " " v. Falkenhorst 24.12.14
1b " " " " v. Kaisenberg 08.11.14
1c Lt. Frhr. v. Uckermann 19.02.13
1d " d. L. Scheufele 29.01.17
II Rittm. Heckmann 18.04.17
Kdt. d. St.-Qu. Rittm. d. R. Matthes 20.02.15
III F.-Kr.—Gerichtsrat Hauger 01.04.16
IV a F.-Int.—Rat Vogel 01.10.14
IV b Ob.-Stabsarzt Dr. Dannehl 27.01.08
IV c Stabsveterinär Scheferling 27.01.11
Vertr.: Ober-Stabsveterinär Ohm —
G.-O. Lt. d. R. am Ende 29.09.14
Divkch. 512. Lt. d. L. Klocke 30.08.16
K. F.-Div.—Geistl. Kreutz —
E. " Siebold —
F.-Post 957. r.-Ob.—Postsekr. Sillus 01.07.16
Kdeur. d. Pi. Lt. Schlüter 28.09.14
Hptm. d. K. Oblt. d. R. Koch 13.10.15
Lt. d. R. Nölle (Kais. Kraftf.—K.) 07.04.17
Major Graf Hamilton 25.07.15
Major i Gen.-Stab Cranz (Verb.-Offz. d. O. H.-L.)
Hptm. " " Thiem, Verb.-Offz. 18.06.15
Kpt.—Lt. Graf Platen, d. Admiralstabes 22.03.13
Hptm. Maenss (Beauftr. d. F.-Eis.—Ch.) 08.11.14
Oberst Thesleff
Obtl. Falkenberg
95. Res.-Inf.—Brigcide
Kdeur. Gen.-Major Wolf 22.03.18 Adj. Oblt. Bochow 18.04.16 1. Ord.-Offz. Oblt. Mechtersheimer 18.08.15 2. " " v. Glasenapp 28.09.17
Res.-Jäg-.—Batl. 3
Kdeur. Major a. D. Graf v. d. Schulen- burg-Lieberose 17.02.17 Adj. Lt. d. R. Fritze 15.01.17 Ord.-Offz. Lt. d. R. Bloch 25.06.16 M.-G.-Offz. Oblt. d. L. Huntemüller 21.02.16 1. Komp. Lt. d. R. Bohne (Gerhard) 08.02.15 2. " " " Repetzky 22.03.15 3. " " " Bohne (Walter) 06.06.15 4. " " " Wedde 04.11.14 1. M.-G.-K. " Book 07.01.17 2. " Lt. d. L. Waischwillat 14.01.15
Jäg.-Batl. 4
Kdeur. Hptm. Ott. 01.10.12 Adj. Lt. von Wülcknitz 28.01.15 Ord.-Offz. Lt. d. R. Reuss 20.12.15 M.-G.-Offz. Hptm. d. R. Neumann 30.01.15 1. Komp. Lt. d. R. Brohm 20.05.13 2. " " " Kybitz 18.12.13 3. " Oblt. Scharf 18.04.15 4. " Lt. d. R. Grimm 22.05.15 1. M.-G.-K. Lt. Schmidt (Richard) 22.05.15 2. " " d. R. Beck 22.03.15 1. Radf.-K. " " Kuhlgatz 22.05.15 2. " " " Koch 24.11.14
Jäg.-Batl. 14
Kdeur. Major Frhr. Schenk zu Schweinsberg 27.01.16
Adj.
Ord.-Offz.
M.-O-Offz.
1. Komp.
2. "
3. "
4. "
1. M.-G.-K.
2. "
1. Radf.-K.
2. "
1. Radf.-Komp. Jäger-Batl. 2 Hptm. Roeder 18.10.14
2. " " Oblt. Hepe 18.12.15
" 11 Lt. d. R. Lassen 21.12.14
Geb.—M.-G.-Abtlg, 228 Oblt. Schmitt 29.01.10
" 229 Lt. d. R. Paulssen 07.08.15
2. Garde-Kav.-Brigade
Kdeur. Oberst p Tschirschky u. Bögendorff 27.01.17
Adj. Oblt. v. d. Groeben 27.01.16
Ord.-Offz. Oblt. d. R. Graf v. Brühl 08.05.17
1. Garde-Ulanen-Regt.
Kdeur. Major Halling 22.04.14 Adj. Oblt. v. Arnim 05.10.16 Ord.-Offz. Lt. v. Braunschweig-Vollrath 18.01.15 2. Esk. Rittm. d. R. v. Colmar 27.10.16 3. " " v. Saldern 16.09.14 4. " " G Graf v. Seherr Thoss 27.11.14 5. Esk. Rittm. Erbprinz zu Bentheim und Steinfurt 05.10.16 M.-G.-Esk. Rittm. v. Loebenstein 22.03.17
3. Garde-Ulanen-Regt.
Kdeur. Maj. Frhr. v. Brandenstein 05.09.14 Adj. Lt. Mumm von Schwarzenstein 20.05.14 Ord.-Offz. Lt. von Zitzewitz 22.03.16 1. Esk. Rittm. v. Jagow 08.11.14 2. " " Frhr. v. Berchem-Königsfeld 27.01.18 3. * " Graf v. Plessen 18.04.16 5. " " Graf zu Solms-Baruth 18.04.15 M.-G.-Esk. Rittm. v. Kendell 18.08.17
Sächs. Karabinier-Regt.
Kdeur. Maj. v. Reden
Adj. Lt. v. Schierbrand 12.06.13
Ord.-Offz. Lt. Guenther 24.09.13
1. Esk. Rittm. Merz 14.08.13
2. " Lt. d. R. Hahne 22.12.14
3. " Rittm. Frhr. v.d. Bussche-Streithorst 21.05.17
4. Esk. Rittm. v. Ehrenkrook 16.10.14
M.-.G.-Esk Oblt. Schintling-Horny 13.03.16
2. Kürassier-Regt. 3
Führer Nittm. Frhr. v. Esebeck 01.10.13
Art.-Kdeur. Stab bay.—Geb.-Artl.-Abtlg. 2
Kdeur. Major Butz 22.01.15
Adj. Lt. d. R. Müller 08.01.17
1. Ord.-Offz. Lt. d. R. Beeri 08.01.17
2. " " " Haug 31.08.17
7. Batterie Hptm. d. R. Beschke 17.01.17
stellv. Führer Oblt. v. Zwehl 15.12.17
8. Batterie Hptm. Wülfert 17.08.16
12. " Oblt. Greim 01.06.15
4. Battr. 2. Garde-Res.-Fussartl.
Führer Oblt. d. R. Moldenhauer 18.04.15
1. Battr. Res.-Fussartl.
14 Führer Lt. d. R. Hausbrand 27.01.14
1. Battr. Kol. Res.-Fussartl.
14 Kdeur. Oblt. d. R. v. Viereck 18.12.15
Pion.-Landungs-Komp.
Führer
3. Komp. Pion.-Batl. 2
Führer Lt. Schlüter (kdiert zum Div.-Stab) 28.09.14 stellv. Führer Lt. Kaliebe 24.12.14
1. Zug Pion.-Ers.-Batl. 9
Führer
Fernsprech-Abteilung 512
Kdeur. Lt. d. R. Brandt 24.12.15
Leichte Funkerabtlg. 512
Kdeur. Lt. d. R. Gaus 26.10.16
Filmtrupp 3
Führer Lt. d. R. Immler 20.03.15
Armeekraftwagen-Kol. 208
Führer Oblt. d. R. Koch (kdiert z. Div.-Stab) 13.10.15
stellv. Führer Lt. d. R. Kettner 11.02.18
Pers.-Kraftwagen-Staffel
Sanit.—Kraftwagen-Staffal
Mag.-Führpark.—Kol. 421
Kdeur. Lt. Howe 22.03.15
Feldbäckerei-Kolonne 77
Kdeur. Rittm. d. L. Schmidt 04.11.16
Bayr. Feldlazarett 23
Chefarzt Ob.-Stabsarzt Dr. Schilcher 26.10.17
1. Zug San.-Komp. 556 Mobile Etappenkommandantur 326
Kdeur.
Adj.
Enligt den av tyskarna först uppgjorda planen skulle "Ostsee-Divisionen" kort efter Ålands besättande inskeppas samt landsättas antingen i Mäntyluoto eller i Åbo. Företagna rekognosceringar visade emellertid att en landstigning i dessa trakter stötte på mycket stora marintekniska svårigheter till följd av ishinder och den stora minfaran, samt att, strategiskt sett, en landstigning på denna front vore allt annat än fördelaktig. Den hade nämligen lett till ett mer eller mindre frontalt angrepp, vilket för fienden möjliggjort en långsam reträtt mot öster med åtföljande härjning av landet. På grund härav beslöto vederbörande att välja Hangö till landstigningsplats och att den åländska garnisonen skulle inskränkas till blott en jägarbataljon, vars huvuduppgift bleve att skydda den tyska vänstra flanken samt, om händelserna det tilläte, tåga över isen mot Åbo för att befria denna stad och samtidigt bortlänka fiendens uppmärksamhet från huvudoperationslinjen. I enlighet med detta beslut vidtog genast ett forcerat minsvepningsarbete, lett av den energiska kaptenlöjtnanten v. Rosenberg, en av Tysklands förnämsta specialister på detta område.
Emellertid stötte minsvepningen till följd av ogynnsam väderlek och olämpliga isförhållanden på mycket stora svårigheter och fördröjdes därför betydligt, varigenom dagar och veckor förgingo under otålig väntan i Danzig, utan att något kunde göras till saken. Att man såväl i det tyska som i det finländska högkvarteret blev något nervös över den långa väntan bevisades av tvenne märkliga telegram, som greve von der Goltz och jag erhöllo omkring den 20 mars. Telegrammet till greve von der Goltz var från tyska kejsaren, som frågade efter orsakerna till dröjsmålet och uppmanade generalen att göra allt för att påskynda avfärden. Det andra telegrammet var från general Mannerheim, avsänt via Stockholm, och lydde: "Bitte Thesleff mitzuteilen, dass ich es als seine unabweisbare Pflicht ansehe, die Ankunft der deutschen Expedition zu beschleunigen. Verzögerung schicksalsschwer." Man tycktes alltså numera i högkvarteret ändrat mening om behövligheten av den tyska hjälpen! — Den långa väntetiden i Danzig utnyttjades emellertid på bästa sätt. Trupperna inövades flitigt och smärre manövrer under förhållanden, liknande dem hos oss i Finland, avhöllos, repetition i in- och utlastning företogs och till slut fick äfven jag på min lott att med några populära föredrag bekantgöra flottans och expeditionens officerare med de finländska förhållandena. Dessutom erbjöd oss staden Danzig en mängd nöjen samt rätt mycket historiskt sevärt. Staden härstammar ända från 997 och är ännu full av mycket väl bibehållna minnesmärken såväl från Hansa sona från de polska tiderna. Bland dessa minnesmärken må särskilt nämnas det härliga rådhuset från 1400-talet samt St Maria majestätiska kyrka från medlet av 1300-talet. Denna kyrka är näst St Pauls kyrka i London den största protestantiska domen i kristenheten. Själva staden Danzig är numera allt igenom tysk, medan åter de närliggande havskurorterna Zopot m.fl. hava en stark polsk prägel. Det är nämligen just till dessa moderna polsk-tyska havskurorter, som den mondäna varschaupubliken om somrarna förnämligast söker sig för att flirta och andas frisk havsluft.
Den 30 mars på kvällen kom äntligen det så länge efterlängtade telegrafiska meddelandet från kaptenlöjtnant v. Rosenberg att farvattnet var klart. Följande dag skedde inlastningen, som gick med fart och tysk precision, och tidigt på morgonen den 1 april ångade en eskader, bestående av 4 dreadnougther, 2 kryssare, en mängd torpedobåtar samt ett tiotal stora transportfartyg, föregångna av ett 40-tal minsökare, trallare och minbräckare, upp längs den tyska kusten med Hangö som mål. Några timmar före avfärden anlände med extra tåg till Danzig den s.k. Pellingekåren, ett 300-tal skyddskårister från Helsingfors, Lovisa, Borgå och Kotka, vilka under oerhörda umbäranden och strapatser lyckats taga sig över till Reval samt därifrån av tyskarna sänts hit, för att nu tillsammans med oss anträda färden till hemlandet och där utkräva hämnd för lidna oförrätter. Stor blev vår förvåning, då vi, i stället för väntade illa medfarna flyktingar, sågo en rask och hurtig, militäriskt organiserad och delvis till och med beväpnad trupp stiga ut ur järnvägsvagnarna samt defilera förbi oss. Bland de ankomna befann sig bland andra den så kända och duktiga sjuksköterskan och skriftställarinnan fröken Dagmar Ruin, som med Pellingegossarna hela tiden troget delat strapatser och umbäranden samt varit med om deras våghalsiga och legendariska, 70 km långa marsch över isen till Reval. Genast efter ankomsten blev hela kohorten iklädd nya tyska uniformer; under namn av "finländska etappbataljonen n:o 1" skulle den kooperera med "Ostsee-Divisionen", för vilken denna lilla förstärkning var nog så välkommen.
Samma dag avfärden skedde erhöllo vi från general Mannerheim en noggrann förteckning över hans trupper och deras uppställning. Enligt denna förteckning hade han den 15 mars till sin disposition inalles omkring 22,000 man med 114 kulsprutor och 42 kanoner. Under formering voro två jägarbrigader à 2 regementen eller 6 bataljoner vardera. Trupperna voro uppställda kordongformigt längs hela fronten. Emot denna styrka hade fienden, lågt räknat, en tre- à fyradubbel övermakt och erhöll till på köpet från Ryssland oupphörligt förstärkningar så i manskap som i synnerhet i ammunition. I Helsingfors befann sig dessutom hela den ryska flottan med sina c:a 20,000 matroser, vilka genom sin vägran att efterkomma Brest-fredens stipulationer angående Finlands utrymmande säkerligen aldrig godvilligt skulle uppgivit staden och Sveaborg. Detta framgick även på det möte, som hölls i Hangö dagen efter vår landstigning mellan det tyska befälet å ena sidan och ryska flottans enkom hit ankomna befullmäktigade å den andra.