Dir hat sie ihn übergeben,
Meines Lebens Vollgewinn,
Daß ich nun, verarmt, mein Leben
Nur von dir gewärtig bin.

Doch ich fühle schon Erbarmen
Im Karfunkel deines Blicks,
Und erfreu in deinen Armen
Mich erneuerten Geschicks.

“A no è l’ocašiòn ca fà’l lari”

A no è l’ocašiòn ca fà’l lari: ic stesa a è’l lari pì grant, parsè ca mi à robàt il rest dal amòu che’ncjamò mi restava’n tal còu.

A ti lu à dàt dut a ti, il profìt dal me amòu, che adès la me vita, puareta, a dipènt duta da te.

ma belzà i sìnt compasiòn in tal lušòu daj to vuj, e’n taj to bras i mi sìnt di nòuf furtunàt.

[1] Il todesc Muselin (mussolina in taliàn) a è clar che fra’l altri al parta in mins il mont musulmàn.

End of Project Gutenberg's West-östlicher Divan, by Johann Wolfgang von Goethe