När det stormar med makt, hissa seglen i topp! det är 4
lustigt på stormande hav.
Låt det gå, låt det gå! den, som stryker, är feg; förrn
du stryker, gå hellre i krav!
Mö är fridlyst å land, får ej komma ombord: var det 5
Freja, hon sveke dig dock;
ty den gropen på kind är den falskaste grop, och ett nät
är den flygande lock.
Vin är Valfaders dryck, och ett rus är dig unt, om du 6
endast med sansning det bär:
den, som raglar å land, kan stå upp, men till Ran, till
den sövande, raglar du här.
Seglar krämare fram, må du skydda hans skepp, men 7
den svage ej vägre dig tull!
Du är kung på din våg, han är slav av sin vinst, och
ditt stål är så gott som hans gull.
Gods må skiftas å däck genom tärning och lott: hur den 8
faller, beklaga ej dig!
Men sjökonungen själv kastar tärningen ej, han behåller
blott äran för sig.
Nu syns vikingaskepp, då är äntring och strid, det går 9
hett under sköldarna till;
Om du viker ett steg, har du avsked från oss, det är
lagen, gör sen som du vill!
När du segrat, var nöjd! Den, som beder om frid, har 10
ej svärd, är din fiende ej;
bön är valhallabarn, hör den bleknades röst, den är
niding, som ger henne nej.
Sår är vikingavinst, och det pryder sin man, när på bröst 11
eller panna det står;
låt det blöda, förbind det, sen dygnet är om men ej förr,
vill du hälsas för vår."—
Så han ristade lag, och hans namn med var dag växte 12
vida på främmande kust,
och sin like han fann ej på blånande sjö, och hans
kämpar de stridde med lust.
Men han själv satt vid rodret och blickade mörk, han 13
såg ned i det vaggande blå:
"Du är djup; i ditt djup trives friden kanske, men hon
trives ej ovanuppå.