1870.
TILL MIN FANNY OM VÅREN.
Våren har kommit och fåglarnas skara kvittrande fyller vår löfrika skog. Fria de gungande böljorna fara framåt — sen solen bort fjättrarne tog.
Blomman har öppnat strålande ögat, leende blickar till himmelen blå. Vintern var kulen, det stormat och snögat. Ack! huru våren är härlig därpå.
Ack! huru ljufligt från vintrarnas dvala väckas till lifvet af vårvindars kyss: höra hur muntert båd' lärka och svala kvittra i luften — den klanglösa nyss.
Andas den doftande luften af alla tusende blommor i lysande glans, höra hur muntert nu tonerna skalla fram ifrån barnens lekar och dans. — — — — — — Fanny! Se våren du äger i lifvet! dofta som rosen i skönhetens prakt. Dig är ett hjärta så känslofullt gifvet, sjung och beundra du Skaparens makt.
Lek du som böljan i oskuldens tider, kvittra som fågeln i skogarnas sal. Vet du, min Fanny! att tiden den lider, hösten oss hinner med sorger och kval.
Innan den kommer — o! må vi besinna hur den är dyrbar dock, barndomens tid. Lugna vi möta då hösten och vinna slutligt som lön endast sällhet och frid.
Julkaistu "Trollsländassa" 1870.