Härå och sedan ofvanberörde Nådiga Rescript blifvit uppläst och följande deraf här intagit:———
3:o det samtlige ifrågavararande Städer utom de här ofvanföre uppräknade afgifter och de som bero af Städernes eget bestämmande och taxation, såsom Tomtören, Burskaps afgift, Tracteurs och Näringsidkareafgift, Muhlbetespenningar samt Bodrums och Marknadsstånds penningar m.m.: jemväl äga att———förklarade Herr Lagman Krogius sig af ordalydelsen häruti finna att det helt och hållet berodde af gårdsägarene att bestämma om Tomtören böra utgå eller icke, hvarföre och då Stads Cassan för närvarande vore i det skick att den icke behöfde andra inträder än de hitintills vanlige, Herr Lagmannen jemväl tills vidare undandrog sig sagde afgift, men i händelse Stads Cassan framdeles genom tillftötande omständigheter komme i behof af större inkomster ville Herr Lagmannen för sin del gerna erlägga ifrågavarande afgift.
Häruti förenade sig Herr Lagman Malm, vice Landskamreraren Bäck,
Collegii Rådet Jaenisch, Asessoren Thesleff, Handlanderne Tuderman,
Listvennikoff, Heitman och Koscheloff samt Magistrats Secreterarn Judén
hvilken sistnämnde derhos ingaf ett sålydande andragande till
Protocollet:
»Då Svenska Regeringen fordom anlade Fästningen Wiborg såsom Stad, kunde denna Stad icke bli utan innevånare och inkomster, om anläggningen skulle äga bestånd. Derföre anvistes Tomter i Fästningen till bebyggande, och jord kring Staden anslogs till begagnande. Genom det förra tillskapades en Stad, och genom det senare skulle Staden vidmakthållas. Den anslagne jorden var nödvändig, för att med inkomsten deraf kunna bestrida de förefallande kostnaderne och borgerliga onera utan att innevånarne behöfde belasta sig sjelfve med betalning af Tomtören, hvaraf och uppbörden inom Fästningen aldrig existerat. Men då förstäderna sedermera tillkommit, hafva Gårdsplatserne i likhet med Stadens öfriga användbara mark, blifvit upplåtne till hugade bebyggare emot årligt arrende, och hafva förmodligen vilkoren dervid antingen med eller utan köpeskilling till Staden, bestämts att utgå efter areal widd, och således bestå i Tomtören såsom den beqvämaste norm till debitering i sådant afseende. Wissheten af detta påstående framlyser klarligen af den omständigheten att icke Tomterne inom Fästningen, utan endast i Förstäderna varit med Tomtören belastade, såsom uppbörds Längderne för åtskilliga år tillbaka torde sådant utvisa, ehuru uppbörden af Tomtören äfven i Förstäderne sedermera alldeles upphört, åtminstone hafva de med regelbundenhet icke blifvit indrifne. Åtskillige af Förstädernas innevånare böra likväl kunna uppvisa Quittencer å denna sorts utbetalning som ännu efter Länets förening med det öfriga Finland, af en och annan Gårdägare blifvit uppburen, synnerligen vid försäljningen af gårdarne. Alla Gårdsplatser inom Fästningens murar, såsom förlänte af Öfverheten till bebyggande, äro således att anse såsom Fritomter, och kunna emot ägarenas samtycke med afgifter icke betungas, hvartill de och svårligen torde finna sig befogade, sålänge de inse löjligheten af att utan anledning och liksom blott på andras inrådan tömma den ena fickan för att fylla den andra. Då nu en slik afgift äfven vid stadfästelsen af Stadens senaste organisation icke blifvit påräknad utan sådant öfverlemnats till vederbörandes eget godtfinnande och Stads Cassan för öfrigt icke finnes vara i någon sädan brist af medel, att extraordinaira debiteringar skulle behöfva påkallas; så torde Tomterne inom Fästningen vara derifrån alldeles befriade och så beskaffad taxering kunna tillämpas endast Förstädernas Tomter och annan Stadens brukbara jord, i händelse det kan af Staden godtfinnas, att sålunda begagna sina ägor».
Som upplästes; hvaremot alle öfrige närvarande förklarade sig villige att ifrågavarande afgift för sine gårdar erlägga; dock anmärkte Svarfvaren Stenberg, att han endast i den händelse de inom fästningen belägne gårdar blefve befriade för denne afgift, jemväl undandrog sig betalningen deraf.
Wederbörande tillsades härå afträda, medan öfverläggning skedde till följande
Utslag:
Hvad af vederbörande anfördt och påstått blifvit har Magistraten i öfervägande tagit; och alldenstund Hans Kejserliga Majestät, genom ofvanomförmäldte Nådiga Rescript i Nåder funnit godt förordna att Wiborgs Stad äger uppbära ifrågavarande afgift under namn af Tomtören; fördenskull, och då det icke tillkommer Stadens Gårdsägare att pröfva Stads Cassans behof af större eller mindre inkomster, ty finner Magistraten skäligt ålägga vederbörande Gårdsägare att genast skrida till förslag af bestämmande utaf det belopp, hvartill sagde afgift bör af hvarje Gårdsägare utgå: Hvilket å inkallandet afsades då Herr Lagman Krogius och de hvilka med honom sig förenat emot Utslaget anmält missnöje, som de underrättades att fullfölja medelst skriftliga besvär, hvilka, åtföljde af detta Protocoll, böra till Herr Landshöfdingen i Länet ingifvas inom trettio dagar härefter, denne dock oräknad och således sist den tredje (3) Januarii nästkommande år 1828; Och kommer emellertid med vidare åtgärd i ärendet att anstå, tills erfaras får om vederbörande fullfölja sitt missnöje, samt i sådan händelse intilldess ärendet blifvit å vederbörlig ort sluteligen afgjordt».
[57] Maistraatin pöytäkirjassa, jonka kyseessä olevaa asiaa koskevassa kohdassa kunnallispormestari ja kollegiasessori Buchman itse on kirjottanut, on sana »inan» (sic!), vaikka tietenkin tulisi olla »sedan».
[58] »Den 12 Januarii Måndag närvarande i Magistraten Politiae Borgmästaren Collegiiass. o. ridd. Buchman; Justitiae Borgm. o. ridd. Ekmark Justit. Rådmännen Hällström och Öijer samt Politie Rådmännerne Ivanoffskij och Zincke. Prot. fördes af Öijer». (Tämä on sitten laatinut 7 §:ä, joiden jälkeen on pöytäkirjaan liitetty 1 1/2 arkkia samalle päivämäärälle ja merkitty §§:llä 1 ja 2:) »1829 den 12 Januarii Pol: Prot: