Politiae Borgmästaren etc. Buchman amnälte huruledes tjenstförrättande Notarien vid Rådstuvu Rätten och Magistraten Justitie Rådmannen Öijer oaktadt af Borgmästaren tid efter annan gjorde påminnelser och derpå af Rådmannen gifne löften, ännu icke utlemnat Politiae Protocollerne från den tid, förningen af desamma honom blifvit ombetrodd, eller från den 3 Julii år 1827 till och med år 1828 äfvensom alla dertill hörande Handlingar och Diarier. Rådmannen Öijer härom tillspord uppsteg i från dess i Rätten innehafda säte och förklarade att protocolerne icke kunnat af honom Coumpletteras i saknad af Herr Landshöfdingens till Magistraten i åtskillige ämnen aflåtne Memorialer som Magiftrats secreteraren Judén skulle hafva vägrat till honom lämna, för att hemma hos sig begagnas till Protocollernas deducerande, och att inan (!) sådant skedt och han såsom af Rådstufvu Rätten tillförordnad Extra Ordförande vid Kämner Rätten här i staden, hunnit verkställa några i sådan egenskap honom åliggande göromål, ville han skyndesammast från sig lemna ifrågavarande Protocoller och handlingar. Magistr. Secr. Judén detta förebärande åhörande, förklarade att hvarje gång då Herr Landshöfdingens Memorialer blifvit Magistraten föredragne, har Rådman Öijer emot qvitto, uti en dertill inrättad Bok, erhållit Memorialerne för att begagnas vid deduceringen af Protocollerna; sedan desse memorialer för år 1827 blifvit återlenmade och sedermera inbundne, har Rådmannen velat taga Memorial Bandet hem till sig, men M. Secr. har dertill icke kunnat bifalla med mindre Magistraten för godt finner, sådant tillåta.—Rådmannen Öijer tilllades att afträda hvarefter uppstod skiljaktighet uti meningen Ledamöterne emellan och yttrade Extra Rådmannen Zincke att Rådmannen Öijer med fästadt afseende å särskilda gifne Förordnanden att handleda mål vid Kämner R:n borde åläggas att aflemna Protocollerne och handlingarne för år 1827 till den 26 dennes, fallit för år 1828 till den nästkommande 14 Febr. vid vite af 10 Rubel Silfver, Rådman Ivanoffsky deremot ansåg Öijer, som haft mera än tillräckelig tid och tillfälle, att deducera Protocollerne och i behörigt stånd sätta handlingarne och Diarierne, böra åläggas af (!) aflemna desamma för år 1827 inom åtta och för 1828 inom fjorton dagar härefter vid berörde vite, Justitiae Rådm. Hällström och Justit Borgm. Ekmark förenade sig med Extra Rådmannen Zincke, samt Pol: Borgm. Buchman med Rådnmannen Ivanoffsky; I anledning hvaraf
Beslöts:
Som herr Justitiae Rådmannen Öijer åtagit sig tillsvidare förrätta notarie Tjensten i denne Rådstuvu Rätt och Magistrat emot åtnjutande af den dertill anslagne lönen; men alltifrån dess antagande eller från och med Julii månads början år 1827 intill närvarande tid ehuru särskilde gånger derom påmind, åsidosatt till Magistraten aflämna de dervid förde Protocoller; alitså varder han Justitiae Rådmannen Öijer ålagd att vid vite af 10 Rubel i s:r, sist inom den 26:te i denne månad till Magistraten hafva ingifvit alla de från Julii månads början år 1827 till sagde års slut förde Protokoller uppsatte jemte alla de dertill ingifne hörande handlingar; äfvenledes åligger det herr Justitiae Rådmannen vid enahanda vite att inom den 14 nästkommande februarii aflämna alla de vid Magistraten för sistlidet år förde Protocoller behörigen uppsatte jemte dertill hörande handlingar tillika med saköres Längden för senare hälften af sistlidet år, hvilket efter inkallandet afsades».
[59] Katso Liitteitä.
[60] Ignatius, Kaarlo Henrik Jaakko, kirjailija, s. 23/12 1809. Yliopistossa opintonsa lopetettuaan I. vihittiin papiksi 1533, tuli vankilansaarnaajaksi Viipuriin 1836, työ- ja ojennuslaitoksen saarnaajaksi samassa kaupungissa 1838. V. 1841 nimitettiin I. apulaiseksi Viipurin lukioon. Hän kuoli 11/10 1856. Vaikka heikko ja kivulloinen ruumiiltaan, työskenteli hän innolla kansan valistamiseksi, jota todistaa hänen painattamansa Lukemisia Suomen kansalle. Tätä teosta ilmestyi 1845 ainoastansa kaksi vihkoa, edellinen käsittävä alkuperäisen novellin »Harjulan onnettomuus», toinen Martti Luther'in elämäkerran. (Biogr. Nimikirja).
[61] Katso tämän teoksen siv. 108.
[62] Meidän kursivoima.
[63] J.W. Ruuth. Wiborgs stads Historia. siv. 900. Ruuth mainitsee myös »Kanavasta, Sanansaattajasta Viipurista 1845-1847», puhuessaan, että »sen sisällyksen muodosti aluksi enimmäkseen kansantapain kuvaukset, vaihdellen Juteinin ja Schröder'in runojen kanssa». Mutta mitään Juteinin runoja ei ole siinä; ainoastaan Schröder'in.
[64] Kaarle Krohn. Mikä oli Kalevalan palkka. »Otava», kuvall. kuuk. lehti 1914. Siv. 56.
[65] J. Krohn. Suom. Kirj. Vaiheet. Siv. 213.