Sedan ställde de sitt tåg mot den gård, där konungen uppehöll sig, men när de kommo i närheten af denna, gestaltade sig allt helt annorlunda än hvad Övind Kälda tänkt sig. Ty dimman, som han framtrollat, sänkte sig med ens tjock kring deras egna hufvud, så att de alla blefvo liksom blinda och ej förmådde se med ögonen bättre än med nacken.
Och de gingo allesamman rundt i ring.
Då konungens vakt fick se denna okända skara röra sig på detta sätt, inberättade de synen för konungen, så snart ottesången var slutad.
Han gick strax ut och tog flocken i betraktande; hvarpå han befallte sina män att väpna sig och gå hän att se, hvad det var för folk, som for så där underligt fram.
Männen kände strax igen Övind Kälda, grepo honom och allt hans följe och ledde dem till gården, där de öfverlämnades till konungen, sedan han hemkommit ifrån mässan.
Övind berättade allt om sin färd samt att han ärnat oförvarandes öfverfalla konungen, medan denne låg inslumrad. Han hade velat antingen dräpa honom eller också bränna honom inne med hela hans svit. Då utbrast konungen:
»Sålunda hafven I själfva råkat i det giller, som I utlagt för andra. Blindheten föll skadande öfver dig och ditt följe, och kunde man äfven vänta, att den allsmäktige Gudens misskund och skyddet af de änglar, hvilka han låter utgå till värn för de sina, skulle vara mäktigare än din trolldom och det där djäfvulens förbannade sändebud Oden. Men alldenstund du, Övind Kälda, nu tillfullo fått röna, att ditt häxeri ej förskaffar dig själf och andra annat än ondt, så ären I, du och dina följeslagare, helt visst hågade att för alltid öfvergifva eder långvariga villa och omsider tro på sannan Gud».
Men Övind och alla hans kamrater sade härtill sitt bestämda nej, hvarpå de fördes ut till ett skär, som vid flodtiden stod under vatten. Här omkommo de alla, och skäret kallades sedan Trollkarlsskäret.
Det finnes en annan sagoepisod, som berättar, huru konung Olof får med sin biskops hjälp ett mot honom uppväckt trolldomsväder näpst.
Förgäfves hade han med sina skepp försökt att komma in i Salftefjorden uppe i Hålågaland. Alltjämt stod storm med drifvande sjö ut därifrån.