»Hvad är det för fyra klenoder, du säger vara så dyrbara?»
Och den blinde mannen återtog:
»Först nämner jag den, hvars värde faller alla lättast i ögonen och hvarom alla klarsynte män mena ett och detsamma, när de säga, att ingen konung i Norge varit sådan som Olof Tryggvason; och är det stor skada att förlora en dylik höfding. Med så stor och gagnrik heder som han har ingen tillförene här styrt allt folket. En annan klenod säger jag hans drottning Tyre vara; om henne hör jag alla bära ett och samma vittnesbörd: aldrig har förr i Norge lefvat en sådan kvinna, både hvad vett och godhet beträffar. Den tredje klenoden är konung Olofs skepp, Ormen långe, hvarom alla äfven hafva samma mening: ett sådant skepp har ej förut blifvit i Norge bygdt. Som den fjärde klenoden räknar jag konungens hund Vige, hvilken är till sin natur klokare och mera värdefull än någon annan hund i riket. Nu är det att befara, att detsamma sker, som så ofta skett: blott en kort tid njuter man och i en fart mister man sedan just de dyrbarheter, som i sitt slag öfvergå alla andra.»
Då vände sig konungen till sina män och sade, att man strax skulle vända om till skeppen.
När de kommit utom dörren, yttrade den blinde:
»Sant är det dock att säga, att det är tungt att lida af ålderdom, ty samma lott öfvergår de fleste åldringar: icke blott förslöas deras syn, utan med blindheten förödes ock allt vettet. Jag skulle ej hafva ordat så mycket, om jag blott vetat, hvad jag nu vet: att jag talat med konung Olof Tryggvason själf. Och dock kan jag ej taga tillbaka, hvad jag en gång sagt, fastän det nog är troligast, att I icke sätten lit till mitt lösa prat — hvad likväl vore det bästa!»
Konung Olof vandrade sedan till skeppen med sina män; färden styrdes söderut; och inom kort föll han i slaget vid Svoldern.
Drottning Tyre, som efter striden hittades, där hon låg dold under Ormen långes däck, dog af sorg nio dagar därefter.
Skeppet själf togs i besittning af jarlen Erik Håkansson. Det gick sedan alltjämt lutande och lydde ej styret.
Enligt somliga lät jarlen hugga ned Ormen; enligt andra lät han bränna den.