»Hafver någon här i landet råkat ut för din vrede?»
Han nekade.
»Så säg mig dock din sorg, broder», bad Östen.
»Det kan jag icke», genmälte han.
»Men då vill jag åtminstone veta, om du drömt något, som inger dig bekymmer?»
Detta medgaf han.
»Säg mig, hvad du drömt?»
»Det skall jag, men på det vilkor, att du tyder mig drömmen. Väl torde jag förstå, om du tyder den rätt.»
»På så sätt kan jag få det tvefaldt svårt», återtog kung Östen; »både är jag utsatt för det bekymrade folkets tillopp och för din vrede, ifall jag ej förmår gifva dig en rätt tydning. Dock vågar jag ett försök. Säg mig drömmen!»
Då yttrade konung Sigurd: