[8] Satschi: Indras Gemål.
[9] Asvinabröderne: Indernas Castor och Pollux, Solens herrlige tvillingssöner. Deras namn betecknar etymologiskt "de med hästar försedde," och de föreställas alltid ridande. De äro Gudarnes läkare.
[10] Gandharverna äro Halfgudar, beboende Indras himmel, himmelska musici, som med dans och spel sköta glädjen i Gudarnes samqväm, men ofta äfven, i kärlekens värf, stiga ned till jorden.
[11] Damayanti skulle sjelf välja sig en gemål, företaga ett "Sjelf-val" (Svayamvara). Detta sätt att förmäla sig är ett privilegium, som tillkommer ensamt Krigarekastens, helst Konungarnes döttrar. Vanligen sker i Indien all äktenskaplig förbindelse genom föräldrarnes inbördes öfverenskommelse; i nämnde fall äger jungfrun frihet att välja, hvem hon för godt finner, äfven utan föräldrarnes samtycke. Om de åtta i lag erkända olika slag af äktenskap, om deras olika fördelar och olägenheter, äfvensom om hvilka slag tillkomma hvarje klass, handlas i Manus lagar Bok. 3. vv. 20-42.
[12] Långarmig var hos Inderna och hos de med dem beslägtade Perserna för en Konung berömande epithet, antydande vidsträcktheten af hans makt. Namnet Artaxerxes Longimanus är ett exempel härpå.
[13] Nàrada, Gudarnes budbärare, svarar emot Mercurius i Grekernas mythologie. Han spelar en vigtig role i de episka berättelserna. Han uppträder här alltid som medlare emellan Gudarne och menniskorna. Vid sin återkomst från något uppdrag på jorden berättar han nu om Damayantis val. Läsaren införes med denna vers i Indras verld, hvars nyhetskrämare Nàrada är.
[14] Vrihadasva är den som berättar hela händelsen. Nàradas svar var upptaget direct och med hans egna ord; berättelsen, som deraf afbröts, återtager sin förra gång, hvilket angifves med ofvanskriften: Vrihadasva sade.
[15] Balas och Vritras baneman kallas Indra, med häntydning på en i Vederna ofta förekommande mythisk tradition. Bala och Vritra äro tvenne väldiga, mörka Daemoner i molngestalt, hvilka i djupa klyftor hålla fängslade de himmelska korna, de regngifvande, välsignelserika skyarne. Med dessa Daemoner står Indra i ständig kamp, han slungar emot dem sin blixt och kufvar dem, och skyarne komma ut ur sitt fängelse och regna ned öfver jorden sitt välsignelserika, fruktbringande vatten.
[16] Kàmaduk, "den som mjölkar allt hvad man önskar," är en mythisk ko, utgörande en af Indras förnämsta skatter; den gaf sin ägare allt hvad han önskade. Det var besittningen af en sådan allt förlänande ko, den i Vederna och i Ràmàyana besjungna kampen emellan Konung Visvamitra och Brahmanen Vasischtha gällde.
[17] Maghavàn, ett namn för Indra, betyder etymologiskt: "den store," "den mäktige."