[18] Inderna räkna vanligen åtta verldstrakter, motsvarande våra väderstreck; hvarje trakt beherrskas och skyddas af en af de Gudar, hvilka hafva sig inseendet öfver verldens regelbundna gång särskildt anförtrodt. Af dessa "Verldsbeskyddarne" förestår Indra (firmamentets Gud) Östern, hvarmed Inderna begynna, emedan solen der rinner upp, Agni (eldens Gud) Sydost; Yama (rättvisans och dödens Gud) Södern, Nayarita (?) Sydvest, Varuna (vattnets Gud), Western, Vàyu (vindens Gud) Nordvest, Kuvera (rikedomarnes Gud) Norden, d.ä. Himàlayas bergiga nejder, Isa eller Siva Nordost. Efter dessa "beskyddare" benämndes väderstrecken äfven Aindri, Agneyi, Yàmyà, Nairiti, Vàruni, Vàyavi, Kuveri, Aisàni. Vid sidan af hvarje Verldsbeskyddare står en hvit elefant, som uppbär firmamentet, och vid denne åter dess maka. Dessa äro de såkallade Verldselefanterne.
[19] Då en Inder vill visa vördnad emot den han tilltalar, lägger han händerna plant tillsamman och höjer dem så mot pannan, medan han talar. Andra uppgifva åter att denna åtbörd (andschali) består i att korsa händerna öfver bröstet.
[20] Indra, Agni, Varuna och Yama äro de förnämste bland Verldsbeskyddarne. Yama kommer, då tiden är inne, och befriar själen från kroppens bojor (derföre i originalet: "Yama, som för menniskorna gör ända på kroppen"). Han leder den befriade själen till sitt rike i underjorden, (till Yamapura: Yamas stad), der han dömer den antingen till salighet i Svarga: Indras Paradis, eller till straff i Naraka: helfvetet, eller till återuppträdande på jorden, för att genom själavandringen renas och bli värdig att inträda i himmelen.
[21] Sakra: ett af Indras många namn.
[22] Nala kallas Naischada efter sitt hemland Nischada, altså "Nischader."
[23] Yakschàs äro Halfgudar, hvilka tjena rikedomens Gud Kuvera, bevakande hans trädgårdar och hans skatter, boende med honom i hans hufvudstad Alakà, belägen bakom sjön Mànasa, på berget Kailàsa, långt uppe i norden.
[24] Hutàsa ett namn för Agni, eldens personifierade Gud, betyder etymologiskt "den som förtär det offrade."
[25] Eg. "Daityàs och Dànavàs tillintetgörare (mardana)." Daityàs äro onda väsen, den Indiska Mythologiens Titaner. De äro söner af Diti och hennes gemål Kasyapa, en af de sju menniskornas och naturens urfäder, åt hvilka skaparen anförtrodde att väcka till lif och verksamhet det enskilda i naturens företeelser, enligt det utvecklingsfrö, han i dem nedlagt; Kasyapa är i den äldsta Indiska Mythologien en symbol af Jorden. Med en annan gemål Aditi hade Kasyapa tolf söner: àdityàs, symboler af årets tolf månader och af djurkretsens tolf tecken. De äro milda, välgörande, mot menniskorna välvilliga väsen: Ljusgudar; ett af solens namn är àditya, och de tolf àdityàs äro bilder af dess tolf stadier under årets lopp. Äfven Dànavàs äro söner af Kasyapa, onda Daemoner lika som Daityàs. De hafva sitt namn af Kasyapas tredje gemål Danu. Daityàs och Dànavàs benämnas med ett gemensamt namn Asuràs; de föra ett ständigt krig emot sina halfbröder, de milde, välgörande àdityàs, och anfalla, såsom Grekernes Titaner, Gudarne i deras himmel, så att de stundom, såsom i Sakuntala, nödgas kalla jordens hjeltar till hjelp.
[26] Sal: "ranga", betyder scenen i en theater, men betecknar äfven ett stort rum i de Indiska Furstarnes palatser, som begagnas vid alla högtidliga och offentliga tillfällen, vid offer, vid emottagande af främmande Konungar och Gesandter, vid uppförandet af mimiska och dramatiska föreställningar, samt mera dylikt.
[27] Bhogavati betyder etymologiskt "den njutningsrika", och är de heliga ormarnes (nàgàs) hufvudstad. Enligt Indernas föreställning bodde i underjorden vissa mot menniskorna välvilliga väsen med menniskoanlete och ormkropp. De ansågos som Half-gudar och betraktades med kärlek och vördnad. I den sednare Indiska sagan uppträda de ofta. Längre fram i detta stycke få vi göra bekantskap med deras Konung Karkotaka.