[105] Màtali var Indras kusk, som af honom ofta sändes ned till jorden, för att upp till hans himmel bringa hans älsklingar bland jordens furstar. Så i Sakuntala. Màtalis "kännetecken" var att färdas genom luften, och derföre trodde Vàrschneya att Vàhuka möjligen vore Màtali.
[106] Yodschana, Indernas vanliga vägamått, något mindre än en geogr. mil. Man räknar i Indien 20 Yodschanas på en grad.
[107] Man måste tänka sig att Rituparna gaf åt Nala någon trollformel, som satte honom i besittning af talens hemligheter, ty en egentlig undervisning kunde naturligtvis här ej komma i fråga.
[108] Damayanti. Det är Orientens sed att ej nämna en annan mans maka vid namn, utan genom någon omskrifning; så äfven här. — Enligt Indisk åskådning år den oskyldigt lidandes bann oafvisligen verksamt. I sitt öfvergifna tillstånd och qvald af sorg, uttalade Damayanti sin (11:te S. sl. 16-19) sin förbannelse öfver den, som var orsaken till hennes och Nalas smärta, medkallande öfver detta väsen ett qval, som vore än svårare, än det de sjelfva ledo.
[109] Vidhitaka-trädet (terminalia belerica) anses ännu i denna dag i Indien som förbannadt, och som en boning för onda andar. Dess frukter kallas äfven Myrobalaner, äro grågula till färgen och likna oliven till form och storlek.
[110] Kundina, af kunda: jasmin, "den jasminrika".
[111] Detta ställe låter förmoda att, såsom äfven Manus lagar, de Indiska Konungarnes residenser voro befästade, och att det behöfdes deras tillstånd för att få inträde.
[112] Läsaren torde erinra sig att Vàrschneya, som af Damayanti fick i uppdrag att föra hennes barn till Kundina, der lemnade Nalas vagn och hästar.
[113] Påfågeln spelar i Indernas hemlif samma rol, som dufvan i Europa, men är tillika husets vakande tjenare, såsom tuppen hos oss, och förkunnar, i likhet med de Capitolinska gässen, annalkandet af hvarje ovanlig förteelse. Påfågeln besjunges med förkärlek i den Indiska poesin.
[114] Husdjuren i Damayantis hem gladdes, då de hörde det mäktiga ljudet af Nalas vagn, ty de trodde att detta var åskans första dån, som bådade annalkandet af regntiden, Indiens skönaste årstid, då alla lefvande väsen och naturen, som smäktat under solens lodräta strålar, få svalka och vederqvickelse.