[115] Må det vara tillåtet att fästa uppmärksambeten vid, huru fin och vacker Damayantis känsla visar sig på detta ställe. Hoppet att återfinna Nala låter henne glömma all den oförrätt och all den sorg, hon lidit genom honom; hon vill ur sitt hjerta utplåna dessa minnen, försonad genom det väntade återseendets sällhet.
[116] Etym. "riklockig."
[117] Såsom "långarmad" är ett berömande, så är "kortarmad" ett nedsättande epithet.
[118] Förut omnämdes, såsom bevis på Sanskrit språkets bildrika ordbildningssätt, huru ett af eldens namn: krischnavartman etymol. betydde "den, hvars väg är svart;" här står åter (för det vanliga agni) havyavàhana "den som bär offret (upp till Gudarne)"
[119] För att förstå betydelsen af dessa tecken, måste vi gå tillbaka till der de gåfvor uppräknas, hvilka Gudarne förlänade Nala. Indra gaf honom "en skuldfri vandel," eller, genom en dubbelhet i uttrycket (an uttam àm gatim), som kan tagas materielt eller moraliskt, "den högsta gång;" derföre höjde sig hvarje låg ingång, då Nala nalkades. Agni skänkte honom "sitt väsen;" derför tände sig flamman vid hans vink ock brände honom ej. Varuna förlänade honom "vattnets väsen;" derför flödade detta sjelfmant till honom. Varuna gaf vidare ännu "doftande kransars glans;" derföre fingo blommorna, berörda af hans hand, sin doft och sin friskhet åter. Men Yama skänkte honom "fin smak", och derföre kände ingen, såsom Nala, konsten att tillreda smaklig mat (se nedan). Af alla dessa tecken slöt Damayanti att Vàhuka var Nala, ty ingen annan än han kunde vara i besittning af dessa egenskaper.
[120] Besynnerligt och karakteristiskt faller det sig, att Damayanti ej ens i detta ögonblick af upprörd sinnesstämning glömde strängheten af lagens för renlighet stadgade föreskrifter.
[121] Vid en lagenlig och högtidlig förening emellan tvenne till samma kast hörande personer (Manus lagar III. 43) förenas deras händer öfver husaltarets eld.
[122] Detta syftar på V:e S. sl. 33, der Nala svär Damayanti trohet med dessa ord: "Så länge en lifsfläkt dröjer inom mig, o ljufliga! Så länge skall din jag blifva; det heligt bedyrar jag."
[123] Vinden här: sadàgati "den som ständigt går, rör sig."
[124] Solen har här benämningen tigmànsu "den med varma strålar begåfvade;" i motsats hvaremot månen kallas sitànsu "den med kalla strålar."