Och äfven Nala, i kunskap om Furstarnes sammankomst, Med tanke på Damayanti, begaf sig med fröjd på väg. Så sågo Gudarne Nala dernere på jordens ban, Som stode der Kärleksguden; så klar var hans skönhets glans. Men då de honom sågo, som solen så strålande, De stannade, tvekande, häpne öfver hans herrlighet. Så hejdade himlens Gudar i molnen vagnarne, 30 Och sade till Nala, sedan de stigit från höjden ner. "Hör hit, o Konung Nala, som aldrig ditt löfte svek; 31 Gör oss en tjenst, du ädle, och blif oss en härold nu!"
TREDJE SÅNGEN.
"Ske så!" Så svarade Nala och gaf dem sitt löfte då; Med händren mot pannan höjda[19] han frågte med vördnad se'n: "Hvem ären J? Till hvilken sändes som härold jag? Hvad skall jag göra för Eder? Låten mig veta det!" Så talade Nala; honom svarade Maghavàn: "Gudar vi äro, och komne för Damayantis skull. Jag är Indra och denne är Agni, och här du ser Varuna, vattnets herre, och Yama, som bringar död.[20] Förkunna du Damayanti vår ankomst, sägande så: 5 Verldsbeskyddarne nalkas; skåda dig önska de; Sakra,[21] Varuna, Agni, Yama begära dig. Till gemål du nu välje en ibland Gudarne." Så talade Sakra, Nala svarade vördnadsfullt: "Sänden ej mig, o Gudar; jag kommit i samma värf, Hur kan väl en man för en annan tala ett sådant ord Till den, den sjelf han älskar? O, skonen, o Gudar, mig!"
Gudarne sade:
"Ske så! så nyss du gaf oss ditt löfte, o Naischadha;[22] Hvi skulle ditt ord du svika? Gå Naischadha, gå, dröj ej!" Men Nala, så tilltalad af Gudarne, sade än: 10 "Borgen är strängt bevakad, hur kan jag väl komma in?" "In skall du komma," så sade Sakra till Nala; han "Välan" blott svarade sorgsen och till Damayanti gick.
Han såg Vidarbha-dottren i tärnornas skara der, Strålande, den ädla, af skönhet och ljuft behag, Finlemmad och smärt om midjan, skönögd, i sin ungdoms glans, Som manande ut till täflan den strålande månen sjelf Högt flammade hans kärlek, då han så den ljufliga såg, Men, för att sitt löfte fylla, dock qväfde sin känsla han. Men alla de ädla tärnor, betagna af Nalas glans, 15 Der sprungo från sina säten, förvirrade, häpna upp, Och prisade hans skönhet med undran och välbehag. Ej ord de hade, men tänkte tyst i sitt hjerta så: "O, se den ädles skönhet! Hvad glans! Hvad värdighet! Hvem är han? En Gud, en Yakscha,[23] en gäst ifrån Indras verld?" Men tala till honom kunde de sköna tärnorna ej, Förlägna och slagna af hans skönhet, de ljufliga.
Dock slutligt Damayanti, med ljufveligt leende, Till Nala, leende äfven, sade betagen så: "Hvem är, o herrlige, du, som störer mitt hjertas frid? 20 Hit som en Gud har du nalkats. Jag längtar att känna dig. Huru har hit du kommit? Hur har du ej blifvit sedd? Väl är dock min borg bevakad, och strängt är min faders bud." — Så frågad af Damayanti, svarade Nala så: "Nala är jag, och kommer som Gudarnes härold hit: Sakra, Varuna, Agni, Yama begära dig, Men till gemål du nu välje, herrfiga, bland dem en. Och deras allmakt gjorde att osedd jag nalkats dig, Att ingen såg mig komma, att ingen mig hindrade. För detta värf af de höga Gudarne sändes jag. — 25 Se'n detta du hört, o sköna, så gör, hvad dig synes godt."
FJERDE SÅNGEN.
Men hon, med vördnadsbugning för Gudarne, sade så: "Tag till din gemål, o Konung, mig efter öflig sed! — Hvad önskar du mer? Mig sjelf och allt hvad jag äger, jag Lemnar åt dig, min herre. Tag till din maka mig! Svanarnes ord, o Konung, tära mitt hjerta städs, Och blott för din skull jag låtit Furstarne samlas här. — Om du min kärlek förskjuter, du, som min stolthet är, Jag tager min tillflykt till vatten, till snöre, till eld, till gift." Så talte Damayanti, och Nala svarade nu: 5 "Då Gudar din ynnest söka, hvi väljer en dödlig du? Ej stoftet från deras fötter liknar i värde jag, De ädles, som verlden skapat; vänd du din håg till dem! — Mot döden hastar en dödlig, som Gudarne gör emot — Skona mig derför, hulda, och välj bland Gudarne en. Njut af de glänsande drägter, de himmelska kransars doft, De herrliga smycken, se'n du fått till gemål en Gud — Hutàsa,[24] Gudarnes Herre, som skapat har verlden all Och skall förtära den åter — hvem valde väl honom ej? Och Yama, som med sin glafven här alla varelser styr Och tvingar att vörda det rätta — hvem valde väl honom ej? 10 Den mäktige Indra, som kufvar de onda Daemoners här,[25] Den rättrådige, ädle — hvem valde väl honom ej? Välan, välj utan tvekan bland Verldsbeherrskarne nu Dig en gemål, och följ det råd, som en vän dig ger!" Så talte han, Damayanti svarade långsamt nu, Med ögon fyllda af tårar, manade fram af sorg: "Min vördnad ödmjukt jag egnar alla Gudar, o Kung! Men dig till gemål jag väljer. Det heligt bedyrar jag." Hon darrade upprörd; Nala sade till henne då: 15 "Då hit som härold jag kommit och gifvit åt Gudarne Mitt löfte, min egen fördel hur kan jag väl söka då? Kommen för andra, egen sak jag ej drifva kan. Så är min plikt. — Men får jag än drifva min egen sak, Ej mindre öppet jag handlar — Så vare vårt handlingssätt!"
Då sade Damayanti med klarnande leende Till Nala, tvekande, dessa af tårar brutna ord: "O Konung, ett medel ser jag, som säkert till målet för, Och dervid, o ädle Furste, du frias från hvarje skuld. Må du, må Gudarne äfven alla, med Indra främst, 20 Dit komma tillstädes, der jag fritt väljer mig en gemål. Då skall jag inför de höga Gudarne välja dig, Ädle Konung, och ingen skuld faller dig till last."