Så, under offer och fröjder i vexling, han lefde der, 48 Och styrde som Kung ett rike, fridsällt, lyckligt och rikt. —
SJETTE SÅNGEN.
Då Nala af Damayanti var vald, och då Gudarne Dädan gingo, de mötte Kali och Dvàpara.[34] Då frågte af Kali Indra, Daemonernas baneman: "Hvart hastar du, Kali, säg mig, hvart går du med Dvàpara?" Men Kali svarte: "Jag skyndar till Damayantis val; Till maka jag henne tager; vid henne min lust sig fäst." Då sade leende Indra: "Hon redan har gjort sitt val, Och, oss försmående, Nala hon till sin make tog." Då detta han hört af Sakra, Kali af harm betogs, 5 Och, helsande Gudarne afsked, talade vredgad så: "Då framför Gudar en dödlig hon till sin make valt, Så må ett straff hon lida, stort, rättvist och väl förtjent!" Till svar åt Kali då sade himmelens Gudar så: "Med vårt begifvande Nala blef af Damayanti vald. — Och äfven, hvem skulle icke välja den ädle Nal, Som alla plikter känner, otadelig vandel för, Och läser de fyra Veder, de heliga Sagor ock,[35] Hos hvilken Gudarne rikligt mättas med offer städs,[36] Som älskar mildhet[37] och sanning, som står vid löfte fast, 10 Är from och gifmild, rättrådig, lugn, fläckfri och stark i dygd Orubbligt städs, och i allo en Gudarnes like är? Då sådan han är, den ädle, den honom förderfva vill, En dåre är den, o Kali, och bringar sig sjelf förderf; Då så han af dygd är smyckad, den honom förderfva vill, Må den försjunka i Narakas[38] djupaste, värsta göl!" Så Gudarne talte till Kali och gingo till himlen hän. — Men, sedan de gått, dock sade Kali till Dvàpara: "Min harm jag ej tygla mäktar, jag måste i Nala bo; Från thronen skall han störtas och skiljas vid sin gemål. Men du, var min hjelp, din boning i tärningarne tag"![39]
SJUNDE SÅNGEN.
Se'n Kali sålunda slutit förbund med Dvàpara, Begaf han sig till Nalas, Nischadakonungens land, Och dröjde der länge, i väntan att finna en läglig stund. — Så ändtligt på tolfte året i Nala en plats han fann: Sin aftonbön gjorde Nala, sedan han renat sig Och sköljt sig, men underlåtit att skölja fötterna; Då fick han fel, och Kali sig smög uti honom in.[40] Men sedan en plats han funnit i Nala, till Puschkara Han gick och sade till honom: "Gå spela med Nala nu, Jag står dig bi, du skall segra i tärningsspel öfver Nal, 5 Och sedan hans thron du vunnit, blif Konung i Nischada!"
Då Puschkara detta hört, han gick till sin broder Nal; Med honom, som den högste tärning, gick Dvàpara.[41] Kommen till Nala, talte den djerfve Puschkara nu: "Låtom oss spela!" Detta sade han gång på gång, Tills slutligt den ädle Nala hans maning ej motstod mer. Damayanti såg på; han trodde, det vore en lycklig stund Att spela om guld och skatter, om vagnar och egendom; Men, kufvad af Kali, Nala låg under i spelet städs. Snart honom, af spelets hetta bedårad, ej någon mer 10
Af vännerna hejda kunde; blott större hans ifver blef. Då kom hans folk, i spetsen gingo dess åldrige Råd, Att se sin Konung och hejda hans dårskaps häftighet. Då till Damayanti talte Konungens Lifkusk[42] så: "Det må åt Nala förkunnas: här bidar hans hela folk, Och kan ej sin ädle Konungs ofärd fördraga mer." Då sade med bruten stämma, med tårar och tärd af sorg, Till Nala Damayanti, förintad af hjerteqval: "O Konung, i kärlek bidar dernere ditt hela folk, 15 Och med det dess ädle Råd, det längtar att skåda dig. Tag mot dem, tag mot dem!" Detta sade hon gång på gång, Och klagande bittert såg hon på honom med tårad blick; Men Nala, af Kali kufvad, dock gaf henne intet svar. — Och alla Råden och folket, det trogne, med bitter sorg Då sade "Han är förlorad", och drogo med blygsel bort. Men spelet emellan Nala och Puschkara fortfor än I månaders tid, och Nala förlorade mer och mer.
ÅTTONDE SÅNGS.
Men Damayanti, då hon såg Punyasloka så[43] Som från sina sinnen, sjunken i spelet med all sin håg, Då tyckte Bhima-dottren, af oro och smärta qvald, Att detta för hennes Konung betänkligt och farligt blef. Och då hon fann att Nala re'n tappat sitt gods, sitt allt, Till Vrihatsena, hans trogna anima, den fintliga, Den ljufveligt talande, ädla och tillgifna, sade så: "Gå, kalla det höga Rådet tillsamman i Nalas namn, 5 Och säg dem hvad allt förlorats, och hvad oss står åter än"
På detta budskap kommo det vördige Rådets män Och sade, då in de trädde: "O, måtte det lyckas oss!" För andra gången det trogna folket nu följde dem. Det sade väl Damayanti, men han, han hörde ej; Och då hon fann att Nala ej aktade hennes ord, Med blygsel i sin borg hon sig sorgsen tillbaka drog. — Hon hörde hur spelet fortgick till Nalas ofärd än, Förnam att han allt förlorat; då sade till amman hon: "Gå, Vrihatsena, kalla Vàrschneya i Nalas namn, 10 För hit hans Lifkusk; mig anar, snar ofärd oss förestår. Och Vrihatsena, den ädla, på Damayantis ord Lät Nalas Lifkusk kalla af lämpliga tjenare. Men Damayanti, den ljufva, med mild, bevekande röst Der skickligt till Vàrschneya då sade i rättan tid:"