Zemire.
Je tillstår que je suis exact une pulverhäxa!
Anden.
"Jag lofvar — — — — —"
[Det höres ett buller utanför; allt råkar i oordning. — Den Store Anden springer upp af sin thron, griper till sitt svärd och alla andar följa honom. Man hör vapengny, skri och buller af de kämpande. Skriket tilltager, flera andar löpa fram och åter. En af dem hänger Zemire såsom först på stången, för att bära bort henne. Nu instörta alla de öfriga. Den store Anden gripes af en praktfullt klädd riddare, som nedslår honom och ställer spätsen af sitt svärd emot hans hjerta.]
Riddaren.
Je suis de l'origine un Chevalier de France,
Heros tout comme il faut de meurs et elegance.
Je sais att vous har här une dame de qvalité,
Qvi vous, Barbare, traitez avec crudelité.
Men la galanterie, som de ma vie sacreras,
Kan ickc det fordra att damer maltraiteras.
Ditt lif är i mitt våld, je fais tour que je veux;
Jag svär par ma fois, jag svär, hör du, parbleu,
Att om du denna dame ej à l'instant förlossar,
Med spitsen af mitt svärd ditt hjerra jag förkrossar,
Mais ce ne suffit pas, j'exige de vous encore,
Puisque c'est mon office, från den jag aldrig går.
J'exige att ni galant åt denna damen skänker
Den le plus grand bonheur på den hon alltid tänker,
Och ger åt ses amies en liten souvenir,
Att de ej glömma bort sin ömma vän Zemire,
Hon skall ej så tout seule nu hädan återvandra,
Mais avec compagnie! som ingen dock kan klandra;
Hon skall en ung Zemire åt hvar sin vän snart ge,
Que faites vous, Monsieur? Det skall nödvändigt ske!
Anden.
Jag låfvar hvad ni vill.
Riddaren [Med ärlighet till Zemire].