— Kanske något litet.
— Ni har haft en modell, och har tyckt om färg! Ni arbetar! Ni stirrar på den lilla kvinnan, och ju mer ni stirrar, ju mer ser ni! Först var det kött och sen kommo alla metaller, pärlemor och stjärnor från himlen och medan blodet under hennes hud arbetade, fick ni en sensation av allt som existerar, inte bara av färg utan av liv och härlighet och evighet och avgrund och död och förintelse. Och ni märkte att ni inte hade färg på er palett och era penslar voro kvastar och era händer voro tölpiga och dumma. Bara muskulatur och dumhet — vet ni vad jag gjorde? Jag blev en man och gick ut bland kvinnorna. Och de gjorde mig lycklig och olycklig, stolt och förlägen, djärv och feg, klok och dum — de skänkte mig alla sensationer av allt som kan upplevas. En kvinna gjorde mig rik och den sista gjorde mig fattig — min herre, har ni 20 francs? Jag behöver ett par skor och frukost i morgon!
— Nej, men här har ni 2 francs. Var så god!
— Min herre, ni är gentleman, ni är amerikanare! Vill ni se något av Paris, träffas jag här nästan varje kväll klockan halv tolv. Jag kan visa er — — —
— Men jag bor här i kvarteret och kan nästan alltsammans själv.
— Men en absint till bjuder ni på?
— Naturligtvis! Madame, en absint till!
— Monsieur! Monsieur Périn går ner och lägger sig just nu. Han är trött.
Monsieur Périn reste sig upp och gjorde en alldeles lagom bugning samt försvann utför trappan som ledde till hans privathelvete.
— Madame, c’est votre mari, n’est ce pas?