— Mais naturellement, monsieur!
Jag reste mig upp för att gå.
— Monsieur, ni är välkommen i morgon. Monsieur Périn skall inte vara här då. Han skall vara borta. En vieux Marc till? Och en åt mig? Tack, monsieur! Jag tackar er!
— Men vet ni, att jag tycker att er man är intressant. Han är uppriktig, och han blottar sig!
— Han är artist! Han är humbug, monsieur!
Telefon.
Klockan var tio på morgonen och jag njöt sovande mitt far niente i min bekväma säng på Grand. Ty jag hade suttit kvar något länge nere på baren kvällen förut. Då ringde det i telefon. Jag hade sagt till att jag ville vara ostörd, ty jag var inkognito i stan, men man hade tydligen missuppfattat mig nere hos portiern.
Jag steg upp gnisslande en hemsk förbannelse mellan tänderna och grep tag i helvetesmaskinens lur.
— Hallau!
— Hallå! är det artisten Engström?