— Hörru, gosse, se mig in i ögonen! Vill du förtjäna pengar?
Kalle Johanson grep min hand och fixerade mina synnerver.
— Visst fan vill jag förtjäna pengar!
— Känner du till något som heter The Hayward Hygienic Auto?
— Nej, vad fan är det?
Kalle Johanson grep min hand och viskade: Den är din och min framtid! Den är en bensinautomobil som på samma gång är elektricitetsmaskin. Fotsackens sidor släpa helt enkelt mot framhjulens insidor, som äro av glas och på det sättet får du ju den enklaste sortens elektricitet. En koppartråd går till en zinkplatta, på vilken du sätter dig — man måste naturligtvis vika ned byxorna — och på det viset laddas den åkande med hälsobringande elektricitet. Chauffören bara rör vid din näsa eller du skrapar näsan mot något, och gnistor springa ur kranen på dig. Tro mig, det är en storartad uppfinning. Sandens elektriska Herculex är humbug och Voltakorset ska vi inte tala om. — Säg mig! Du behärskar ju Strix?
— Tacka jädervulen för det! skrävlade jag.
— Nå, nu kommer affären! Får jag tio kvadratcentimeter var jag vill i din tidning för en reklam varje vecka under ett års tid — hör på, gosse! — så får du, får till skänks en Hayward Hygienic Auto. Men jag vill själv redigera annonsytan, jag vill ha fria händer. Apropå, hur stor är din upplaga? Gratulerar. Nå, då vill jag också hålla dig med bensin under ett år!
— Och zinkplattor? frågade jag.
— Skämta inte i affärer! Går du med? Ja eller nej?