— Engelsmän också? frågade vi.
— Ja dä förstås, ja kan bara fruntimmersengelska — — —
— Hur är det då?
— Kom to slip vit mi! — duger inte dä, vafalls? Dä har jag rett mej mä i alla hamnar i England å var som helst för resten. Skål på er, skojare!
— Ja, farbror har ju varit en stor fruntimmerskarl i sina dar?
— Dä kan ni ge er faen på! Överallt där ja har bott, har di fått lov å sätta medar på strömmingstrummorna, för vaggerna tog slut mä däsamma! Fast nu sir ja väl för jäklig ut, teminstingens mä dom här blöjerna om skallen! — Å fint främmande har vi haft härute i höst, dä kan I ge er jäven på! Kronprinsen å Tyskland har varit här. Han hade mä sej en sex, sju stycken fina grosshandlare från Stockholm, Schumacher å Nathanson å vad di hette å så rodde vi utåt Orrön till i två båtar, fint väder var dä — å så bestämde dom att kronprinsen skulle skjuta först. Å om han bomma, skulle di andra få klämma till. Vi hade knappast hunnit i strand, förrän hund stod för en orrkull, men sicken en jävel, inte en enda bom gjorde han. Men dä va mej en attan tusan te å tugga snus för te vara kronprins — han lär ju va känd för te tugga snus för resten — för så fort han hade skjuti ett skott tog han upp dosa å lag in en mullbänk i käften så dä dröp om trynet på’n, å när hans tog slut, fick ja bjuda på matsnus hela dan.
Å så badade dom dumma jäklarna! Bada, va ska en bada för — då får en ont i magen å den som får ont i magen, den går dä snart åt hälsike för.
Gubben Veman försökte en gäspning bakom sina bandager. — Nä, d’ä väl bäst å koja innan dä blir dager. Sätt tebaks buteljen å glaset, du, va fan du heter, men sup inte ur’et på vägen, din skojare!
Han satte sig på sängkanten, högg tag i ringen och hasade sig ned i sin lya.
— Godnatt, sa musiken! Släck ljuset å håll tytan på er, era underhärvare, så en kan få sova nån gång!