Men uppe i land vid Sävstens sjöbod stod långa Gustav Abraham från Lindås by. Då han såg Johannes’ nya kurs, började han sjunga den gamla visan:
För hej kimmalång,
gosse lilla kom,
här har du den jäntan som du bäst tycker om.
— Kom i land bara! Ja säjer bara: Kom i land, så ska ja jädrar anåda ta räntan ur dej, din djäkel, å skölja henne ren ve far dins brygga! Kom i land bara!
För hej kimmalång,
gosse lilla kom,
här har du den jäntan som du bäst tycker om.
Och genom musiken och dunket och Gustav Abrahams sång hör jag Johannes skvalpa med åran för att vända och hör honom gråta, halvkvävd av blod, tårar och ilska:
— Djä — ä — — å din djä — — —