Hon stod där ljuv och generad, alldeles som om hon skulle ha stulit mina cigarrer, och jag sade: — kom hit och kyss mig, men kom ihåg — jag går inte ut i det där getingboet! Kom ihåg det!
Dörren stängdes och jag hörde damernas pladder som en avlägsen, mycket avlägsen åska.
Om en stund knarrade salongsdörren. Det var Kristin som kom in med kaffet. Jag hörde persvaderingen och doktorinnan Weylers bas.
Så hör jag min hustrus röst efter en lång, energisk, ilsken ringning:
— Kristin, det här kaffet är odrickbart, det är dåligt, det är bara sumpen!
Kristin svarar inte! Kristin är ohövlig! Man svarar alltid sin matmor.
Tystnad.
— Jag går in till professorn och ber honom lära Kristin hövlighet!
Tystnad.