— Och detta vill Kristin inte svara på? — en så viktig, verkligen allvarlig fråga.
— Frun sa så här: Kristin, det här kaffet är odrickbart, det är dåligt, det är bara sumpen! Är det nån fråga?
— Kristin har rätt, om frun och de andra damerna medge, att orden ha fallit så. Det är ju ingen fråga, utan ett påstående, och ett oförsiktigt sådant, ty begreppet odrickbart är alltför positivt.
Kristin: — Å så sa frun att jag är ohövlig.
Jag: — Har du sagt att Kristin är ohövlig?
Frun: — Ja, därför att hon inte svarar!
Jag: — Men du har ju nyss genom tystnad medgivit, att du inte frågat något. Alltså vore det ju dumt av henne att svara.
Frun: — Tänker du hålla förhör med mig?
Jag: — Jag är ju inkallad av något skäl. Är det inte för att utreda frågan om Kristins ohövlighet? Är det inte det?
Frun: — Du är odräglig — — —