Skall då inte en talkvinna få ha trillingar och lägga om blöjorna under pågående debatt, när hon har de övriga egenskaper som krävas av en talkvinna? Jo då! Jag skall komma på referentläktaren någon dag, och om där finns plats bland referentkvinnorna — jag tänker mig kvinnliga Millqvistar — skall jag titta på er där nere, o hjärtetjuvar! Förtjuserskor!
Var riksdagskvinna måste förstås ha en eller ett par tre stycken andra förtrollerskor i reserv, då hon är opasslig eller ligger på Pro Patria — såvida man inte kan flytta ner Pro Patria till riksdagshuset. — — —
Nej, är detta tankar vid årsskiftet? Förlåten mig, men tiderna äro onda och tankarna löpa så lätt i ett kåseri. Eller ha åtminstone rättighet att löpa lätt.
Ja, nu få vi se hur det går under årets riksdag. Vilka omvälvningar förestå oss? Ska vi inte också ha kvinnliga statsråd vid konungens rådsbord? Åtminstone borde statsråden få ta sina fruar med dit.
Nej, nu lämna vi det här ämnet. Men kvinnor ha alltid intresserat mig — intressera är för svagt uttryck. Jag var ju kär första gången vid tre års ålder, vansinnigt, passionerat — och lyckligt, vill jag minnas. Men i kvinnor med rösträtt kan jag inte bli kär, och detta hoppas jag skall i någon mån avskräcka könet från att kvinnogrant ägna sig åt den s. k. frigörelsen.
Underligt att jag inte kan låta bli att tänka på kvinnor. Låt oss tala om naturen i stället.
Det är ganska vackert i skogen nu och skidorna äro i ordning, smorda med skidsmörja från Carl Liljefors i Uppsala. Det är det enda preparat som duger och därför gör jag denna reklam. Jag tänker skicka några flaskor till mina vänner i Simplicissimus, vilka alla äro väldiga sportsmän och förstå sig på skidor och bindningar lika bra som på europeisk kultur.
Två rävar äro i dagarna skjutna för mina hundar, ledsamt nog inte av mig själv, ty jag var i Småland. Havet går i väldig dyning efter juldagarnas stormar. För övrigt har jag en massa nya böcker, som inte äro så särdeles underbara. Men jag har några gamla som stå sig.
En hel del nyårsönskningar har jag fått, vanligtvis vykort från skilda delar av den mer eller mindre civiliserade världen. Det är trevligt att bli ihågkommen. Kanske är det en svaghet att tycka så. Och någon styrka ligger det inte heller i att inte besvara korten. Men jag menar verkligen väl med alla och önskar dem så mycken lycka att jag blir helt varm vid tanken på denna fenomenala lyckas pyramidalitet.
Om detta har blivit ett nyårskåseri, så är det inte min förtjänst utan min kamrat Anders Forsbergs, som telefonerade och sade att jag måste skriva något. En roman hade jag inte hunnit med — och jag har verkligen haft en så fridfull jul och ätit så mycket julmat och druckit så mycket glögg, att jag inte tänkt på årsskiftets befintlighet.