— Välkomna, mina herrar, och sitt ned så länge. Teet skall snart vara färdigt. Jag håller på att greja litet, som ni ser. Det är inte omöjligt att det klarnar, och i så fall måste jag göra mitt stjärnbestick.
— Stjärnbestick?
— Ja, det är absolut nödvändigt av många skäl — särskilt för mig.
— Kapten är intresserad av astronomi?
— Naturligtvis — och vägen är lång och besvärlig. Det blir svårare att hålla rätt kurs ju längre bort man kommer och ju mer stjärnornas inbördes ställning förändrar sig. Men nu ska vi skåla!
Det var en underlig kurre! Vad menade han med sitt stjärnbestick? Förändringen av stjärnornas inbördes ställning? En lång och besvärlig väg?
— Tänker kapten ge sig på långtur?
— Ja, det måste vi väl alla en gång, förr eller senare.
Aha! Mannen hade tydligen en skruv lös. Inte därför att han talade om döden — men vad nytta kunde han ha av sina instrument på den resan!
— Ja, skål! Rommen är god, inte sant? Det var tur att jag fick se herrarna, just som jag lade ut mitt sista abborrnät vid udden. I annat fall hade herrarna kanske fått arbete i natt. Hon blir nordlig, och ni hade draggat, så sant jag heter Elg. Och så hade ni gått på land, innan ni fått upp klutarna, för det är 30 famnars djup utanför holmen, och så lång är inte er kätting. Jag har förlorat en gång på det sättet. Det var i Medelhavet. Vi kom från Messina och skulle gå till Genua och fick på oss en Sirocko med sådan sjö, att vi måste söka första bästa lä — det var under en liten ö som heter Molara utanför Sardinien. Och vi hade inte väl fått ut ankaret, förrän han svängde om som en soldat gör vänster om, och vi fick honom från nordnordost — en Greco Tramontana, säger vi i Medelhavet — hon lade sig på sidan för bara riggen och drev på land — först förlorade vi det ena ankaret och det andra stoppade inte. Det var min första båt, ser herrarna, och jag grät som ett piskat barn, ackurat så! Och det kom ut bönder, som gick i fårskinnspälsar, fast det var mitt i sommarn, och ville bärga, och jag måste hota med pistolen. Ja, det var den tiden, det — men herrarna dricker ju inte! Jag ansvarar för rommen!