— Inte är det syndigt att hjälpa folk att få tillbaks sin välförfångna egendom. Skål, Gaj!
— Int kan jag nånting, inte! Och för resten är det så mycke grejningar och ordnamenter med sånt där! Och kanske jag inte har hemma allt som behövs. Är det nån särskild som misstänks? Jaså, si då blir det allt lite kostsamt, fast jag skall göra det så billigt som möjligt för fängningens skull. Det blir fem kronor person.
— Det var dyrt det, sade häradsdomarn.
— Jag har inte bett häradsdomarn komma hit, svarade Gaj med mycken logik.
— Neej, det förstår sej, men jag trodde — —.
— Skål, Gaj, sade jag. Men behöver Gaj inte veta vad det är för nånting som är bortkommet?
— Neej, det vill jag inte veta, för då förgår kraften. Men det var mat för en sjuk det här, det får jag säja. Varifrån är han egentligen?
— Från Grisslehamn.
— Å kors, så långt ifrån! Och vad är hans profasion?