Osarkrak började gapskratta.
— Ett underligt land de vitas land! Om man trycker på en benknapp en gång, kommer en man in, och trycker man två gånger, kommer en kvinna! Ett högst förunderligt land! Tryck två gånger, Knud!
Knud tryckte två gånger. En uppasserska kom in, fick några förfrågningar och försvann.
Osarkrak slog sig på knäna och gapskrattade.
— Högst underligt! Låt mig själv försöka nu, men då måste du gå ut!
Knud gick ut i korridoren och hörde Osarkrak trycka två gånger. Flickan kom igen och gick in. Knud hörde ett skri av fasa och störtade in lagom att hinna befria den vettskrämda kvinnan ur eskimåens omfamning.
— Knud, sade Osarkrak, jag trodde icke, att du, som är min vän, skulle bedra mig på det här sättet. Men jag erkänner också, att jag icke riktigt trodde på knappens förmåga. Vi ha amuletter, som äro mycket mäktigare. Det finns tydligen också dåliga trollmedel hos kavdlunakerna.
Eskimåerna kalla sig själva inuit (människor). Européerna heta kavdlunaker.
En officer, som Knud eftertelefonerat, knackade nu och kom in. Han var i uniform med sabel vid sidan, och som detta var det första vapen Osarkrak sett i kavdlunakernas land, intresserade den honom.