— Nå, men då är i alla händelser en plikt fylld, livets eget krav! Inte sant?
— Men vad har ni vunnit med det? Ingenting! Nästa kvinna! Alla kvinnor i steeplechase!
Den lille skalden talade sig varm. Det hade blivit tyst vid bordet och alla hörde på vårt samtal. Jag kände mig som en av de björnar, som småstadsborna i Sydfrankrike tro gå i sele framför våra droskor.
— Säg mig, sade skalden, hurudana äro era blonda kvinnor? Kanske de kunde skaffa mig en sensation?
— Tja! Men tillåt mig undra om ni inte är en snobb! Hur gammal är ni? Kanske jag är indiskret?
— 21 år — det bör räcka!
Plötsligt hördes från bordsändan prins Karageorgevitschs blyga röst:
— Jag är jämnt dubbelt så gammal.
Den lille skalden ignorerade prinsens replik absolut. Han rynkade sina ögonbryn och sade: — mr Engström, ni har kallat mig snobb!
— Monsieur, sade jag, jag frågade bara, om ni var snobb — — —