August Karlssons återkomst.
»New Orleans dato gör desamma.
Eftersom jag träffade Gustaf Johanson på en salon han berättade att ni har hälsan och mår bra jag skulle välan ha hört å mej för långe sen men sjömanslifvet är opp och ner som den blåmålade vågen iblann plenti monni och iblann sjåar en som den värste tramp han berättade att du seglar in mycke flis mäd Elisabet ja jakten var ju alldeles ny när jag ga mej iväg för åtta år sen han berättade att syster min har varit dö i två år du har giftat om dej så sorjen var välan inte så jupsinnig kan jag tro så är det alltid med läsarebyke inte feck jag fälla en sorjens tår på Emmas jupa graf men det kan repareras när jag kommer häm jag har tänkt mönstra å i Hartlepol ock sedan kan du när som helst vänta en kär vesit af din glada svåger August Karlsson du trodde välan hajarne hade slukat mig för långe sen men haröpojkarna ä sega må du tro nu kommer jag i alla fall häm för å ha ut min hälft i Elisabet och si äfter hur du har sjött jobbet kom ihog att hälften ä min ock allt som du har tjänt sen jag reste har du tjänt mäd Elisabet det blir inte lite mässing du har bygt hus och hyr ut och du har pängar utlånta fast du var fattig så lusen knappt trifdes på dej när jag gaf mej iväg på sjön men här ska räjsas jag är för rästen inte svår ock vara i lag med bara det är ärliga tag så har du mej men annars så klämmer jag till på sjömansvis du förstår jag raljerar fast du är guds barn men di kan också behöfva sej ett godt skratt midt iblann alla krokodiltårarna när jag skrifver så längtar jag häm så tårarna rinner harön finns välan kvar hon var bra förankrad men folket är välan inte sej likt och många är välan döda kan jag tro och mina fästmör har välan giftat sej allihop men kanske jag kan finna mig en trogen sjömansbrud ändå för den lilla tiden jag stannar hämma
vänligen
August Karlsson.»
Under läsningen hade skeppar Söderboms ansikte förlängts så att han såg ut som en häst i synen.
— Jaså, han lever, den oheringen! Och han vill komma hem och ta ut sin hälft i skutan.
Söderbom tänkte en ryslig svordom. Som läsare kunde han icke få fram den mellan de slätrakade läpparna.