Karlson såg på sin hustru.
— Nääj, det tror jag verkligen inte han har gjort. Kan du påminna dig, om han har skurit någon? Neej, om jag tänker efter, så har han inte det. Men han lever galen och hugger kniven i varenda dörr utefter hela landsvägen, när det sinnet rinner på honom.
— Nå, men har han slagit någon då? Han måtte väl ha gjort något våld någon gång, eftersom han är så fruktad?
— Neej, när jag tänker efter, så kan jag inte påminna mig något sådant, men farligt ser det ut — hela byn låser in sig, när han är ute och är i tagen.
— Vad är ni för karlar i byn, som tål sådant där? Jag skall gå ut och tala med honom.
— Nej, för Guds skull, goda pastorn, gör inte det! Det kan bli en olycka!
— Nu går jag ut emellertid, men ingen får följa med.
— Ja, men pastorn — — —
— Adjö på en stund!