— Skubba, du, sade jag till min kamrat. Jag stannar och säger, att far din inte är hemma, när hon frågar.
Han skubbade. Gumman kom. Jag stod där oskyldig i dörren.
— Är pastorn hemma?
— Nej, han gick ut alldeles nyss.
— Har du varit med om det här?
— Du!! Sa hon du?!
— Åja, nog förstår jag att du har varit med, annars skulle du inte vara här, när pastorn är borta. Och hans slyngel till pojke har förstås sprungit sin väg. Men om inte pastorn vill hålla reda på sin pojklymmel och dom odågor, som springer här och ställer till rackartyg, så ska ja säja till kapten att han går in och ger er stryk! Och det efter noter ändå.
— Äsch, det har han inte krafter till! Han är för mager! sade jag och spände ut mitt tunna bröst.
— Å, nog kan han tukta en sån där snorgärs som dej.