Varför bleknade kyrkoherden? frågar läsaren med all rätt.
Tålamod, min gunstige läsare, tålamod!
Kyrkoherden öppnade med bekymrad min det hopvikta och med munlack förseglade postpappersarket och läste följande, skrivet med oövad stil och i sneda rader:
»Tjenste-Order.
Middag i morgon söndag efter Guds Tjenstens slut. Lans hemtar med Gula Trillan; Gästerna de vanliga.
Hampus Gyllenhöök.»
Kyrkoherden suckade djupt upprepade gånger. Så lade han ifrån sig brevet och tände den slocknade pipan.
I detsamma stack hustrun in huvudet genom förmaksdörren och frågade: — Vad ville Lans? För jag hörde att det var han. Det vanliga, kan jag tro? Stackars Ostadius lille!
— Ja, Maj-Lotta, det är just inga glädjebudskap man får just då man håller på med predikan! Hå hå, ja ja!