— Men, Ostadius lille, skulle du inte kunna försöka akta dig litet bättre den här gången? Du kan ju låtsa att du dricker — — —
— Hå! Gyllenhööken har ögonen med sig, han. Ja, detta är sannerligen ett syndastraff. Men jag har ju honom att tacka för allt, och skulle jag neka nu, skulle han bli ursinnig. Förra gången kom ju nämndemannens begravning emellan, lovad vare Gud, och gången förut var det husförhöret. Nu passar han på en söndag för att vara säker. Men ske Guds vilja! Lämna mig nu, Maj-Lotta; jag måste försöka samla tankarna.
Nu skola vi söka förklara sammanhanget i denna till synes dunkla historia.
Ostadius var son till en inspektor på Enholma fideikommiss och hade vuxit upp tillsammans med Hampus Gyllenhöök som dennes lekkamrat. Som den unge Johannes hade gott läshuvud, beslöts det att han skulle få studera. Han skulle naturligtvis bli präst och kom till en början i Eksjö lärdomsskola. Genom understöd av Hampus’ far, gamle major Gyllenhöök, och andra intresserade, sattes han i tillfälle att resa till Uppsala. På mellanterminerna voro han och Hampus oskiljaktiga tills Johannes efter åtskilliga års studier blev adjunkt i en avlägsen socken, då de förlorade varandra ur sikte.
Johannes Ostadius hade vid femtio års ålder icke avancerat längre än till komminister i en liten eländig församling långt inåt skogsbygden och levde i mer än torftiga omständigheter, då han en dag till sin överraskning fick följande brev:
»Gamle krubbitare!
Som kyrkoherden i Åstads Patronats-Församling Lars Lindelius, hvilken sal. Bror min, det Nötet, under sin Befogenhet som Fideicommisarius tillsatte, ändteligen med Döden afgått, varder Du härmedelst utnämnd till hans Efterträdare, jag har gjort mig underrättad om Dina tryckta omständigheter, och som jag granneligen vet, att en får icke många marker Talg ur en Träbåck, förmodar jag att du antager Tillbudet, synnerligt som det är din Födelsesocken och i mig skall du allt framgent hafva en Vän och Gynnare. Men jag utfäster ett Villkor. Som min sal. Bror är jag ungkarl och vill hafva Sällskap. Jag har blifvit gammal och fått Vanor. Du skall vid anfordran icke vägra att besöka mig, för att deltaga i litet Raffel, minst en gång i Veckan tillsammans med mina vänner Häradshöfdingen von Ulrich och Bruks Patron Lindeman å Stora Rösjö. Detta utfäster jag som ett oeftergifligt Villkor, för så vidt Du vid Tillfället icke lider af Kåller, Qvarckan, Lutterstall, Piphas eller annan giltig Opasslighet.
Vänligen
Hampus Gyllenhöök,
f. d. Ryttmästare vid Kongl. Smålands Husar R:te.
P. S. Som Du nog vet, är Åstad ett af de fetaste Pastoraten i Häradet.